Kungälv 22 november
Inofficiell tävling med två agilityklasser och två hoppklasser i en av de finaste ridhusanläggningarna jag hittills sett.
Agilityklass A
Balansen var placerad längs med läktaren och det var något Ilona tyckte var läskigt. Jag hade inte reflekterat över att detta skulle kunna påverka Ilona, så jag var helt oförberedd när hon hoppade av på mitten. Jag blir alltid lite rädd för skador när de hoppar av så högt uppe, men vill givetvis ta om så det inte blir några efterverkningar nästa gång. Andra gången hoppade hon redan på uppfarten och såg osäker ut. Tredje gången fick jag upp henne, men det gick långsamt och hon hukade över hela balansen. Gjorde dock ett snyggt kontaktfält i slutet och vi kunde fortsätta.
Osäkerhet inför nya och olika balanshinder på tävlingarna kan ju orsaka sådant här beteende, men det var länge sedan jag såg det hos Ilona, så jag var lite bekymrad. Efter loppet berättade någon att en person hade kastat sig framåt mot räcket på läktaren precis när Ilona passerat och det var med största sannolikhet det som skrämt henne. Det var ju mycket kort avstånd mellan läktaren och balansen, så jag förstår att hon tyckte det var lite otäckt.
Min handling var lite störd av problemen vid balansen, så det blir lite ryckigt och vi diskar oss några hinder fram i banan.
Högerslalom var det naturliga i banan och jag hade bestämt mig för att även vi skulle göra det, även om vi ännu inte kan det. Målet var att Ilona skulle fixa ingången själv, fortsätta framåt hela tiden och förhoppningsvis köra några portar. Var väl långt ifrån säker på att det skulle uppnås, men Ilona överraskade och fortsatte jättefint framåt efter en fin ingång. Två eller tre portar i stöten, men inget skällande och vände inte upp mot mig.
Agilityklass B
Balansen var placerad på samma ställe vid läktaren, så målet var att Ilona inte skulle hoppa av. Vi fick fem fel i slalom och dålig tid eftersom jag valde att ta om hela slalomen, men i övrigt är jag nöjd med loppet. Ilona och jag var synkade och hade fint flyt genom banan. Ilona fixade balansen utan att hoppa, men hon hukade sig över hela mittendelen, så lite osäkerhet fanns kvar.
Uppenbarelse
Plötsligt gick det upp för mig att jag knappt varit nervös under de första två loppen och det är något som i princip aldrig hänt. Jag har försökt ändra attityd och styra mina tankar rätt, men inte sjutton ger det resultat så snabbt. Oavsett orsak till den uteblivna nervositeten, var förtrollningen bruten och jag kände hur jag blev nervös över att jag inte varit nervös hittills och var tvungen att ta igen det...
Ny strategi
För att utvecklas måste man utmana sig och sedan en tid har jag bestämt mig för att lägga kraven på resultat åt sidan och lägga fokus på uppgiften och hur vi utför den. För mig består utmaningen mestadels i att våga handla så som jag vill och inte köra på säkerhet. Tyvärr underskattar jag nog både mig och Ilona, men hädanefter ska jag försöka leva efter talesättet "Friskt vågat, hälften vunnet".
Hoppklass A
Svårigheterna i denna bana var att endast åtta pinnar slalom fick plats och ett hopphinder rakt ut i ingenstans som stod med ena hinderstödet mot oss så det var jättesvårt att skicka hundarna mot hindret.
Att köra kortare slalom än tolv pinnar fördärvar bara för Ilona. För henne betyder det att man inte behöver köra tolv pinnar nästa gång...
Hopphinder rakt ut i ingenstans har inget sammanhang för Ilona, så det brukar vara svårt att skicka henne över utan att få en vägran. Hon låser så sent på hindren och då blir min tajming så superviktig, vilket innebär att vi sällan lyckas. Det är svårt att återskapa och träna hemma då Ilona inte riktigt får den känslan av att hon hoppar ut i ingenstans. Hela planen hemma är välbekant, så det blir inte samma sak. Kanske om man åker till en annan klubb och tränar?
Det blev knöligt vid ovan nämnda hopphinder och Ilona hoppade nätt och jämnt över. Vi klarade inte heller slalom något vidare och sprang till slut vidare och diskade oss.
Vi klarade däremot ett bakombyte vid säcken som ofta är jättesvårt för Ilona och jag lyckades ta henne förbi och tillbaka över ett hopphinder med god handlingförståelse från Ilona.
Vi blir också bättre och bättre på knöligheter med många byten tätt efter varandra. Ibland får vi stora svängar, men det beror alltid på dålig tajming från min sida. Jag har ibland svårt att växla mellan sena låsningar vid bakombyten och snabba framförbyten.
Hoppklass B
Både jag och Ilona var ganska möra, men jag bestämde mig för att gå banvandringen och bestämma mig sedan.
Banan vändes till stor del, så åtta pinnar slalom igen och samma hinder ut i ingenstans fast åt andra hållet. Nya knöligheter med flera framförbyten efter varandra och jag var rätt att sega fötter inte skulle hinna med utan orsaka yrsel istället.
Vi körde i alla fall och diskade oss redan på andra hindret. Jag släppte henne för mycket och koncentrerade mig på svårigheten vid tredje hindret och Ilona sprang förstås förbi. Vi fortsatte och resten av banan gick ok, men visst kändes det att man var trött och okoncentrerad. Handlingen blev skakig, men vi tog oss runt och fixade bytena även om det säkert inte såg snyggt ut.
Inga rivningar
Hopptekniken i kombination med ökad muskel- och konditionsträning har gett resultat. Inte en enda rivning ens i sista loppet och det är ganska tungt att springa i ridhus. Ibland har Ilona rivit första eller andra hindret och vilket med största sannolikhet berott på att hon varit för dåligt musklad i bakpartiet och får då inte tillräckligt med kraft i avstampet. Längre in i loppet är det ju inget problem eftersom farten hjälper henne över.
Great dog...
Ilona är verkligen jätteduktig och fixar jag mitt, så fixar definitivt hon sitt.
