Foxen Ilona

I morse åkte jag och Kerstin till en grannklubb för att träna agility och spåra. Vädret verkade lovande och vi hoppades på en jättehärlig dag i solen.

Vi lade var sitt spår på några hundra meter i både öppen och tät terräng. Vi har precis börjat med personspår, så det blev bara en leksak i slutet.

Väl på agilityplan blev det till att bygga en hoppbana tillsammans med ett par tjejer som var hemmahörande på klubben. Slalomingången var jättesvår och man körde med fördel högerslalom, så jag var lite nervös, men man måste träna för att bli bättre. Annars var det en lagom klurig klass 2 bana som kändes öppen och lättsprungen.

Ilona fixade ingången jättebra och de första portarna, men sedan blev det inte mycket mer. Efter ett par försök var det bara att bryta och komma igen om en stund.

Vi fick jobba fram en bra slalom och fick kört banan till slut, men Ilona kändes lite off.

Ilona fick vila en halvtimma medan jag kopplade av i solen, innan det var dags för spåret som nu hade legat lite drygt två timmar.

På väg till spåret såg jag hur ett rådjur sprang över vägen i riktning mot mitt spår och började funder på om jag verkligen skulle chansa med tanke på Ilonas viltintresse. Jag bestämde mig för att fortsätta, men när jag nästan var framme såg jag rådjuret stå bara några meter från början på spåret och kände mig mycket tveksam till att jag skulle få Ilona att ta rätt spår.

Hon markerade rådjuret kraftigt och såg ut som om hon trodde att vi verkligen skulle följa det, men ett par decimeter in i "mitt" spår, upptäckte hon det och släppte rådjuret. Jag blev glatt överraskad och hon jobbade noggrant med jättebra lugn fart.

Ilona spårade klockrent fram till en plats där jag stannat till och funderat på att lägga leksaken, men bestämt mig för att fortsätta lite till. Hon tappade spåret, vimsade runt och började bakspåra väl långt. Jag bröt henne, mycket pga rådjuret, men också pga en joggare vars hund stuckit efter oss in i skogen och jag ville inte fortsätta mot den andra hunden. Ägaren fick till slut kallat in sin hund och jag satte Ilona på spåret igen. Efter lite ringande tar hon upp det igen och hittar slutet (leksaken) utan problem.

Det var tydligt att det tog på krafterna att spåra och hon var trött, men väldigt glad efteråt. Jag var väldigt glad över att hon klarat en sådan svår störning som rådjuret och även för att hon spårat så noggrant.

Efter spåret fikade vi och bara njöt av solen och värmen.

Vi körde lite detaljträning på agilityplanen igen och nu var Ilona helt med och hade en helt annan attityd i slalomen.

Hopptekniken är dock en annan historia och hon har gjort en hel del urkassa avstamp idag. Under vintern har det blivit mindre hopptekniksträning, men ibland känns det som om hon förstår och fixar till tekniken i hopptekniksövningarna, men har svårt att överföra och tillämpa det när vi kör bana.

Vi har haft en superhärlig dag i solen och jag hoppas på en upprepning i morgon. :-)