Foxen Ilona

Dagen innan nyårsafton styrdes färden mot Skåneland för några dagars semester och nyårsfirande. För att resan skulle gå snabbare hade jag laddat med en CD-bok och hoppades att CD´n i bilen skulle vara snäll och släppa ut skivorna efteråt.

Ett trevligt stopp på vägen gjordes hos en hundvän som bjöd på fika och smygtitt på finfina småttingar.

Karoline och jag mötte upp på Storegård hundcenter för lite träning och till Ilonas stora glädje fanns det en flyballmaskin. Hemma "fuskar" vi med agility hopphindren så det var lite kul att testa Ilona på den smalare varianten. Lådan var annorlunda utformad mot den vi har hemma, då den saknade hävarmen och plattan var över hela framsidan. Det tog dock bara ett par försök innan hon fattat hur den fungerade. Efter lite bakåtkedjning fungerade det fint med alla fyra hindren, men hon fuskade ibland på tillbakavägen. Det blev även lite nosarbete, agility, frisbee och en sväng på miljöbanan.

Mörkret föll fort, så den planerade skogsslingan gicks till stor del i mörker, men det var inget som bekom hundarna inte även om mattarna snubblade ibland.

Väl hemma hos Karoline vankades god mat och äntligen fick jag hälsa ordentligt på hennes nytillskott. Archie visade sig vara en supertrevlig kille som till och med charmade svårflörtade Ilona.

Nyårsafton

Susanne och bushundarna dök upp på förmiddagen och de hade beställt långpromenad på minst ett par timmar, så tre mattar och sex hundar gav sig ut i den friska, härliga och kyliga vinterluften. Vi kom förstås inte så långt innan jakthunden Ilona fick upp ett spår och drog iväg på egna äventyr. Oftast kommer hon efter en stund, men så blev det inte riktig denna gång. Till slut tröttnade jag på att vänta så jag fick sonika gå och hämta henne. Jag hann nästan ända tillbaka till huset innan jag hittade henne och hon såg lite spak ut, så då kändes det som om hon ändå fått en liten läxa... Ha, ha, trodde jag alltså...

I slutet av vår långpromenad var det åter dags för ny utflykt, men denna gång skrämde hon mig rejält. Jag förbannade förstås mig själv som inte kopplat henne mer och inte heller nu kom hon tillbaka. Efter en liten stund hör vi hur en hund skallar på avstånd och vi gissar alla på att det är Ilona som hittat något vilt. Markerna är ju fulla med vildsvin, så jag började bli nervös över att hon hittat dem. Ilona brukar inte driva med skall, så jag kunde inte avgöra vad hon fått korn på. Jag går mot ljudet, men plötsligt är det tyst och det är då jag började bli riktigt rädd för vad hon hittat. Jag såg rådjur, men också något som jag tyckte såg ut som en gris... och grisar kan göra mycket skada på en lien terrier...

Ytorna är jättestora och när jag gått stora delar av rundan igen bestämde jag mig för att gå tillbaka till huset. På vägen tillbaka ringde tjejerna och berättade att Ilona stått på trappen och skällt för att få komma in. Oj, vad lättad jag blev. Hon hade säkert varit borta 1,5 timmar och mycket kan hända på den tiden. Ilona var helt slut efter det äventyret och hon föll i princip ihop i en hög och somnade. Hon var oskadd, men med ganska ömma tassar. Den ojämna terrängen var rejält frusen, så för en stadsterriers ovana tassar kändes det nog en del...

Tyvärr var Karoline tvungen att jobba, så jag och Susanne fick fira själva med alla hundarna. Smällandet var betydligt lugnare på landet, så även om det sköts lite vid tolvslaget, var det Ilonas bästa nyår hittills.

När vi skulle snabbrasta hundarna innan läggdags, prasslade det ordentligt vid vägen utanför huset och vi skrämde upp varandra genom att fantisera om grisar som skulle rusa ut ur träden mot oss... Vi gick åt andra hållet och så fort hundarna pinkat det värsta pep vi snabbt in igen. Tänk vad fantasin sätter fart i mörkret.

Jag fick fungera som stand in matte under natten och då jag var omringad av tre hundar blev ställningen lite enformig. Det var förstås mysigt, så egentligen hade jag inte ont av trängseln alls...

Nyårsdagen

Gårdagens strapatser märktes på Ilona som var betydligt lugnare än vanligt och tog gärna chansen att lägga sig i en av hundsängarna kring den varma kaminen. Vi var alla överens om att vi aldrig sett henne så spak.

Under långpromenaden fick Ilona vara kopplad hela tiden för att undvika upprepning. Trodde egentligen att hon var för trött för att försöka rymma igen, men jag tänkte inte ta några risker. Jag själv var också mör efter gårdagens ca fyra timmar lång promenad och letande, så det var helt ok med lugn promenad i vinterkylan.

Susanne skulle tyvärr jobba på fredagen, så hon och bushundarna åkte tillbaka till storstaden. Karoline och jag gjorde inte många knop under kvällen, utan myste med hundarna i soffan istället.

Det var lite kul att se hur Ilona trivdes bättre och bättre med Archie. Generellt sett är hon inte särskilt förtjust i hanar, men tydligen var denna herre helt ok. Han respekterade hennes gränser och betedde sig mer som hundkompis än hane, vilket är avgörande för Ilona.

Fredag

Vips så var det sista dagen på semestertrippen i Skåne och vi skulle avsluta med ännu en långpromenad i Söderåsens nationalpark (tror jag det var). På vägen dit kunde vi inte låta bli att stanna till vid en stor djurbutik och handla lite grejor till hundarna. (Jag tänker inte räkna efter, men ibland känns det som om jag lägger mer pengar på henne än på mig. Nu är hon ju förstås det bästa jag har, så det får väl vara ok.)

Jag tog några kort, men tyvärr har nog kameran sett sina bästa dagar. Hur jag än ställer in och har mig, lyckas jag inte få till några bra bilder. Jag borde inte bli sämre och sämre, så jag skyller på att kameran har gjort sitt.

Hemresan kändes lååååång, så det var tur att jag hade CD-boken som sällskap.

Stort tack till Karoline och Susanne för ett mycket trevligt nyårsfirande och minisemester i Skåne. Det gör jag gärna om... och Ilona också...