Foxen Ilona

Nedanstående insändare publicerades i GP i samband med att jag själv blev med hund och nu dök den upp när jag rensade i en låda. 

I den vilda valpens våld

Någon i familjen har kommit på att införskaffa en hundvalp. En sockersöt Engelsk Springer Spaniel. Jag har redan hunnit förtränga vem den skyldige är. Kanske är det jag själv, vem vet?

Min trötta hjärna orkar inte sysselsätta sig med sådana futiliteter längre. Livet handlar numera om att överleva innevarande dag. Kanske kommer det en nästa…

Varför denna trötthet?

Tja, att skaffa valp innebär att slungas tillbaka i tiden. Tillbaka till den period i livet som präglades av småbarnsskrik, kladdiga blöjor, matrester högt och lågt och en ständig brist på sömn orsakad av ideliga brandkårsutryckningar med nappflaskor och skallror under nätternas vargtimmar.

Nu är det vargtimmar dygnet runt. I alla fall nästan. Dagen börjar halv sex med att den vilda valpen vaknar. Husse vaknar millisekunden senare av att valpens kloförsedda tass placeras rakt i nylle på husse innan en blöt nos och våt tunga följer efter. Ingen väckarklocka, så vitt jag minns, har haft denna omedelbara effekt på det medelålders kolli undertecknad utgör så dags på dygnet.

Jag raglar upp för att få på mig morgonrocken, men anfalls av sylvassa mjölktänder. Valpens lilla käft måste ständigt sysselsättas. I brist på annat är mina anklar och tår ett utmärkt arbetsmaterial.

Håller så när på att dråsa in i sängkammarbyrån när jag försöker undvika att trampa på det lilla livet. Efter en stund har jag lyckats få på mig morgonrocken, men den känns egendomligt tung. Vänder mig om och ser att valpen hänger och dinglar i skörten. Befriar rocken från valpens käftar och får samtidigt några mindre hugg som tack.

Innan vi hinner till ytterdörren har den lilla damen sprungit läck. Vi fortsätter ut på gräsmattan utanför. Där förrättas ytterligare några värv. Vaknar definitivt upp ur min sömn när det börjar dugga.

In igen och tillbaka till bingen. Trodde jag. På väg dit sätter jag foten i läckaget. Hoppar på ett ben till tidningskassen och plockar upp en gammal GP och lägger den över pölen. Ivrigt anfallen av valpen som tycker krigsdansen är en rolig lek. Torkar av mig min blöta fot på tidningen innan valpen sliter bladet i stycken.

Passar på att smita ifrån slagfältet och kryper ner i sägnen igen. Men några uppfordrande skall får mig på andra tankar. Valpen vill leka. Det vill inte husse. Jag slänger till henne ett saftigt ben… min vänstra arm och hand och försöker somna om.

Om jag lyckades?

Oooohhaaaaaaajajajajaj… oooyyyyyyyyllllll!