ALI - Examination

Äntligen är utbildningen slutförd och jag är numera även "Allmänlydnadsinstruktör". :-)

ALI - helg 4

Förra helgen avverkades ännu en helg i utbildningen och examinationen närmar sig.


Även denna helg har till största delen bestått av redovisningar av våra hemarbeten och visst är det intressant, men jag tycker att det tar tid från våra praktiska övningar. Dessutom vill jag läsa böcker och annat material själv för att bilda mig en egen uppfattning.


På lördag eftermiddag, efter de personliga samtal som inte hunnits med tidigare helg, hann vi i alla fall med lite praktik ute på plan. Egentligen borde vi väl ha gjort de moment i allmänlydnadspasset som fortfarande återstår för några av oss, men istället fick vi ett pass med inlärning av fotposition och fritt följ. Momentet hör väl inte riktigt hemma på denna utbildning, men vi var glada för att få lite praktik.


Även söndag förmiddag ägnades åt redovisningar, men efter lunch var det dags för lite nosarbete. Hundarna skulle göra uppletande/sökövning ute på apellplan med synretning och blindmarkeringar. Denna övning passade väl inte Ilona så bra, utan hon drog förbi och ställde sig vid staketet som vette mot skogen och vädrade finfint vilt istället. Ja, ja, är man jakthund så är man...


Vi fick till ett par ok vindövningar i koppel, så Ilona fick avsluta bra i alla fall.


Nu återstår valpspecialen i slutet av maj, projektarbetet ska slutföras om ett par veckor och till sist ska vi förhoppningsvis examineras i början av juni.


"Inga Bud"

För ett tag sedan skrev jag om att "Inga Bud" från Posten skickat kort till rasklubben och bett mig kontakta dem. Efter att ha ringt upp numret och pratat med den kvinna som presenterat sig som "Inga Bud" var jag övertygad om att någon skämtade med mig. Hon kunde inte svara på varför hon sökt mig och bad mig återkomma kommande vecka.


Kan verkligen en postanställd heta "Inga Bud"?


Eftersom jag inte kunde lista ut vad Posten ville och faktiskt trodde att någon skämtade, har jag inte varit så angelägen att ringa upp igen.


Dock gillar jag inte lösa trådar, så idag ringde jag upp igen och kvinnan heter verkligen Inga Bud och jobbar på posten.


Det gällde en ansökan klubben gjort för ett tag sedan och som vi fått avslag på. Tydligen hade de gjort ett misstag och det var därför de ville komma i kontakt med klubben.


Ett skämt?

I dagens brevskörd låg ett kort från posten där de talar om att de sökt mig på telefon angånde rasklubbens tidning "Släthåret" och att jag vänligen ska ringa upp "Inga Bud". Jag ringer upp och en kvinna svarar "Inga Bud". Jag talar om vem jag är och att jag fått ett kort där de vill komma i kontakt med mig, men kvinnan har glömt vad de ville och ber mig ringa nästa vecka istället. Vi har inte haft något utskick speciellt nyligen, så jag kan inte komma på vad posten vill. Är det någon som skämtar eller heter personen verkligen "Inga Bud" och jobbar på posten?

Härlig träning i solen

I morse åkte jag och Kerstin till en grannklubb för att träna agility och spåra. Vädret verkade lovande och vi hoppades på en jättehärlig dag i solen.


Vi lade var sitt spår på några hundra meter i både öppen och tät terräng. Vi har precis börjat med personspår, så det blev bara en leksak i slutet.


Väl på agilityplan blev det till att bygga en hoppbana tillsammans med ett par tjejer som var hemmahörande på klubben. Slalomingången var jättesvår och man körde med fördel högerslalom, så jag var lite nervös, men man måste träna för att bli bättre. Annars var det en lagom klurig klass 2 bana som kändes öppen och lättsprungen.


Ilona fixade ingången jättebra och de första portarna, men sedan blev det inte mycket mer. Efter ett par försök var det bara att bryta och komma igen om en stund.


Vi fick jobba fram en bra slalom och fick kört banan till slut, men Ilona kändes lite off.


Ilona fick vila en halvtimma medan jag kopplade av i solen, innan det var dags för spåret som nu hade legat lite drygt två timmar.


På väg till spåret såg jag hur ett rådjur sprang över vägen i riktning mot mitt spår och började funder på om jag verkligen skulle chansa med tanke på Ilonas viltintresse. Jag bestämde mig för att fortsätta, men när jag nästan var framme såg jag rådjuret stå bara några meter från början på spåret och kände mig mycket tveksam till att jag skulle få Ilona att ta rätt spår.


Hon markerade rådjuret kraftigt och såg ut som om hon trodde att vi verkligen skulle följa det, men ett par decimeter in i "mitt" spår, upptäckte hon det och släppte rådjuret. Jag blev glatt överraskad och hon jobbade noggrant med jättebra lugn fart.


Ilona spårade klockrent fram till en plats där jag stannat till och funderat på att lägga leksaken, men bestämt mig för att fortsätta lite till. Hon tappade spåret, vimsade runt och började bakspåra väl långt. Jag bröt henne, mycket pga rådjuret, men också pga en joggare vars hund stuckit efter oss in i skogen och jag ville inte fortsätta mot den andra hunden. Ägaren fick till slut kallat in sin hund och jag satte Ilona på spåret igen. Efter lite ringande tar hon upp det igen och hittar slutet (leksaken) utan problem.


Det var tydligt att det tog på krafterna att spåra och hon var trött, men väldigt glad efteråt. Jag var väldigt glad över att hon klarat en sådan svår störning som rådjuret och även för att hon spårat så noggrant.


Efter spåret fikade vi och bara njöt av solen och värmen.


Vi körde lite detaljträning på agilityplanen igen och nu var Ilona helt med och hade en helt annan attityd i slalomen.


Hopptekniken är dock en annan historia och hon har gjort en hel del urkassa avstamp idag. Under vintern har det blivit mindre hopptekniksträning, men ibland känns det som om hon förstår och fixar till tekniken i hopptekniksövningarna, men har svårt att överföra och tillämpa det när vi kör bana.


Vi har haft en superhärlig dag i solen och jag hoppas på en upprepning i morgon. :-)


Lydnadshelg 27-29 mars

Förra helgen hade klubben fixat en hel helg med instruktören Mona Kjernholm. Eftersom jag och Ilona i dagsläget inte har några lydnadsmoment att slipa på, valde jag att bara vara med som observatör.


På fredagskvällen träffades vi ett par timmar för ett teoripass och planering inför de praktiska momenten under lördag-söndag.


Både lördagen och söndagen varvades med praktik både inne och ute samt teoripass. De som gick med hund fick välja ut moment som behövde finslipas eller som behövde nya infallsvinklar.


Variationen bland de deltagande ekipagen var stor både rasmässigt och hur långt de kommit i sin träning, så även om momenten ibland var samma, presenterade Mona flera olika sätt att uppnå samma mål.


Monas träningsfilosofi grundas dock enbart på positiva metoder, gärna med klicker och nej är helt förbjudet i träningen.


Ett litet intresse för tävlingslydnad har funnits hos mig en tid, men det har inte känts tillräckligt lockande för att jag ska börja träna på allvar. MEN, efter denna helgen tror jag minsann att Mona Kjernholm lyckats inspirera och förmedla sin träningsglädje för tävlingslydnad till mig.


Tanken är att jag ska lära in momenten på Ilona för att jag ska lära mig. Vi kommer alltså träna enbart för skojs skull, utan några tävlingsambitioner. Skulle det bli något av det är det förstås kul, men huvudsyftet är egentligen att jag ska vara bättre förberedd inför nästa hund. :-)


ALI - helg 3

I helgen som gick avverkades den tredje delen, så nu är jag halvvägs...


Denna helg träffades vi bara lördag-söndag, vilket bara innebar en natt i klubbstugan och alla dess tillhörande ljud.


Lördag

Efter lite teori och fika gick vi ut på plan för att fortsätta med allmänlydnadspasset. Eftersom många av momenten utförs en och en, blev det mycket tid till enskild träning eller "erfarenhetsutbyte med kurskamraterna".


Framåt lunch började det bli segt, så när maten anlände fick vi ett välkommet avbrott.


Alla har fortfarande inte gjort samtliga moment i passet, men förhoppningen var att det skulle vara klart under söndagen. De moment som inte fått "Mycket väl godkänd" måste tränas på och visas upp igen.


Efter lunch var det dags för personliga samtal där vi pratade om varför vi vill bli instruktörer, förväntningar på utbildningen, utbildningens upplägg och innehåll, gruppens sammansättning, egen träningsfilosofi, framtidsplaner m.m.


Under samtalet framförde jag en önskan om mer djup och bredd i utbildningen för att vi instruktörer ska få så mycket kött på benen som möjligt innan vi själva ska ha kurs. Känns som om vi hela tiden skrapar lite på ytan, vilket bara lämnar fler frågor än svar. Läraren förstod fullkomligt, men förklarade att nivån på utbildningen är var den är och att djup och bredd först kommer i utbildningen till SBK Instruktör. Trots kursplanen försöker han ändå ge oss så mycket kan med hänsyn till tidsramarna, vilket förstås uppskattas, men jag känner mig ändå nödgad att söka information och kunskap på egen hand.


Till Ilonas glädje fanns det tillräckligt med ljus för att köra lite agility efter att kursdagen avslutats. De flesta hindren är antagligen i något ridhus som klubben hyr, men en gammal gunga, ett gammalt A-hinder, hopp, långhopp och en kortare slalom fanns i alla fall. Beteendet på gungan har försämrats under vintern, så det gäller att passa på och träna på olika typer när man har chansen. Den begränsade tillgången på hinder och mörkret som började falla gjorde att vi tröttnade ganska snart, så vi gick in för att käka och fixa inför natten.


Denna gång hade vi bestämt oss för att sova på övervåningen, dels på grund av råttgiftet som lagts ut och dels på grund av alla ljud från drickakyl m.m. på nedervåningen. Hundarna var trötta efter att ha varit med under stora delar av dagen och vi mattar likaså, så klockan var inte ens tio när vi kröp ner i sovsäckarna.


Ilona sover ju normalt under täcket och hon envisades med att vilja krypa ner i sovsäcken. Efter att ha hört att en viss strävhårig foxterrier kunde sova längst ner i fotändan, tänkte jag att Ilona kunde få krypa ner och prova i alla fall. Precis som jag väntat mig tyckte hon det var mer än trångt och fick nästan lite panik innan jag fick ut henne igen.


Men skam den som ger sig... Istället försökte hon lägga sig i den övre delen och eftersom jag för tillfället låg på sidan gick det ganska bra, men det dröjde inte länge innan Ilona började bre ut sig för att få bättre plats. Hon såg så förnärmad ut över trängseln att jag fick ett litet bryt och hade svårt för att sluta skratta. Hon fick ligga kvar en stund, men sedan fick hon allt lägga sig på sin egen fäll, annars skulle ingen av oss få någon sömn.


Söndag

Vi var väl inte direkt utvilade, men det kändes bättre att sova där uppe och slippa alla ljuden. En viss herre som är van vid att sova ute i hundgård tyckte att det var väl varmt inne och hade vankat lite under natten, vilket gjort att vi vaknat till flera gånger. Tydligen hade hundarna hittat varandra och fått lust att leka också, fast det vaknade inte jag av som tur var. Hade väl iofs varit en skön syn med en stor schäferhane och en liten foxterriertik som leker mitt i natten.


Största delen av dagen ägnades åt muntliga redovisningar av flera böcker och hundens historia. Efter varje redovisning diskuterades bokens innehåll och lämplighet som kursmaterial. Varje bok hade sin inriktning och filosofi och det var intressant att höra allas uppfattning och inställning till respektive bok.


Efter redovisningarna fylldes resten av dagen med fler samtal, så det hanns inte med något moment alls i passet. Nästa helg är i princip sista chansen att göra klart alla moment, så det gäller att vi håller schemat.


Även till nästa gång som är i slutet av april har vi fått uppgifter som ska redovisas både muntligt och skriftligt. Hittills har redovisningarna haft en tendens att ta lite för mycket tid, så jag hoppas att de läggs på en lagom nivå denna gång. Inte för att det inte är intressant och kul, utan för att det tar tid från de andra delarna som vi också måste hinna med.


Även idag drog vi över tiden och alla var rejält trötta när det var dags att avsluta och åka hem.


Snö igen

Glädjen över snöfri plan och värld för den del, var inget som varade. Idag ser det ut så här:


Besök igen

I helgen hade vi åter besök och denna gång var det Susanne med bushundarna som hittat till mina krokar. :-)


Knappt hade de anlänt innan vi åkte till friluftsområde för att knata runt en mil i snömodd och is, givetvis med mackor och varm choklad i ryggsäcken. Hundarna var förstås överförtjusta, även om de inte kunde förstå varför inga smörgåsar hade gjorts till dem... Efter den rundan var även vi mattar lite trötta... kändes som om man gick två steg fram och gled i alla fall ett halvt tillbaka...


På lördag morgon åkte vi på föreläsning och kurs i hoppteknik, vilket var anledningen till Susannes besök. Själv hade jag bara anmält till föreläsningen för att fräscha upp minnet lite, även om jag gärna hade gått hela helgen. Fick med mig lite nytt av föreläsningen, men blev glatt överraskad av att jag faktiskt kom ihåg det mesta sedan jag gick kursen i februari 2008.


Susanne hade med sig en video om grytjakt som vi kollade under kvällen och det var riktigt intressant att få mer inblick i hur jakten går till på både grävling och räv. Det kräver verkligen en hel del av hundarna och jag hade faktiskt inte insett hur mycket grävande det kan vara...


Ytterligare en foxterrier som heter Skip var med på hoppteknikskursen och jag träffade dem i samband med föreläsningen. Skip var mycket trevlig och det är jättekul att vi blir fler som tränar agility med foxterrier.


En bra dag

Det som främst gjort denna söndag till en bra dag var den helt oplanerade träningstimmen i ett närliggande ridhus. Jag har längtat i två månader efter att få träna ordentligt, men mer om det längre ner...


Dagen började med en tur till klubben för lite träning och senare även föreläsning, men jag blev grymt besviken när jag såg planen... som numera var skridskobana... Fanns inte en möjlighet att ta sig ut på den, än mindre få till ngt som liknade träning... :-(


Istället travade jag upp till skogen och lade ett kort personspår till Ilona. Eftersom hon bara fått ett par, kanske tre personspår i sitt liv, blev det bara ett kort med en leksak i slutet.


På något sätt fick vi ju fördriva i alla fall en halvtimma så spåret skulle få ligga till sig lite och vi letade upp en liten fläck gräs som var fri från is för lite improviserad träning. Det blev lite stadgeträning, springa ikapp till skål och lite annat smått som gick att göra på den begränsade ytan.


Det märktes att det var länge sedan vi spårade, för Ilona spårade som om det gällde livet och någon noggrannhet fanns inte alls. Glädjande nog var hon lika säker i personspåret som hon brukar vara i blodspåret, så spåra kan hon, men vi måste jobba med en del. I all hast gick hon förbi leksaken i slutet och fortsatte spåra en bit på min återgång till vägen. Hon fick ganska snart leksaken i näsan och vände tillbaka, men det hade förstås blivit ett bättre slut om hon gått rakt på. Till nästa gång måste jag placera leksaken bättre och hålla i henne mer, så hon inte missar slutet.


Nu var det dags för föreläsningen på klubben som gavs av Pia Myrseth från Hundens Hus i ämnet Språk och signaler. Det var en intressant föreläsning och man kan aldrig få för mycket kunskap i ämnet.


Efter tre timmars stillasittande kände vi för en långpromenad och hoppades att snön och isen smält på en trevlig runda som mestadels går på grusväg. Så var förstås inte fallet och vi gick rundan längs vägkanterna för att försöka undvika all blankis som var på vägen. Tack och lov hade ju hundarna inte lika ont av isen som vi och njöt till fullo av promenaden.


I slutet av promenaden nämnde Kerstin att hon skulle på ridhusträning lite senare och jag nappade direkt. Hem som ett skott för att ringa arrangerande klubb och höra om det var möjligt att vara med bara denna gång. Det var ok och äntligen skulle både jag och Ilona få den träning vi båda så väl behövde...


Timman i ridhuset gick alldeles för fort och både jag och Ilona hade nog kunnat träna minst ett par timmar till, men vi hade i alla fall en jättebra träning som gav utlopp för en hel del. Det bästa var nog egentligen att vi kunde "springa av oss" ordentligt utan att behöva oroa oss för underlaget och bli av med en del agility abstinens. Ilona gjorde också tre felfria slalom, både höger och vänster, med bra fart och sikte framåt, vilket förstås gladde matte jättemycket. Det var verkligen underbart att träna igen och jag åkte hem med en harmonisk känsla i både kropp och själ. 


Nu ser vi fram emot tisdag då vi ska träna inomhus i uppvärmd lokal på finfin matta och träningsladda inför Fagersta om två veckor...


ALI - Projektarbetet

Igår startade vi upp projektarbetet och momentet som ska tränas är apportering. Ekipaget har tränat in grunderna, men stött på lite problem på vägen och det är där vi och projektet kommer in. Apportering är ett av de roligaste momenten, så det ska verkligen bli spännande och utmanande att jobba med det i projektet.


Jag tar också tillfället i akt att parallellt med projektet lära in apporteringsmomentet i klass 1 med Ilona. Det svåraste för Ilona är hållandet, men när det lossnar tror jag att resten ger sig ganska snabbt. Inlärningen sker med klicker och jag räknar med att det tar längre tid än med andra metoder där föraren "hjälper" till mer, men när polletten ramlar ner så blir det mycket stabilare. Vill bygga på frivillighet och att det ska vara kul.


Jag hoppas att inlärningen med Ilona kommer att hjälpa mig även i projektet, även om vi kanske inte stöter på exakt samma problem som projektekipaget. Till vår hjälp finns också en mängd litteratur och artiklar om inlärning av apportering och de problem som kan uppstå plus att det finns en massa lydnadsproffs på klubben som man kanske kan få råd av.


Balansövningar

Ilona tycker det är skitkul med träning som samtidigt är lite utmanande och lite läskig, så då passar balansövningar perfekt. På foxkursen förra året tipsade Annika och Susanne om igelkotten från IKEA, så den har vi tränat på sedan början av förra sommaren och den har hjälp Ilona både med balans och muskulatur i bakstället.

Nu har jag även sett att man använder pilatesboll i samma syfte och då jag i över ett år haft en oanvänd boll i garderoben, varför inte ta fram den och testa...? Det kan ju hända att även jag får lust...

Här kommer lite bildbevis.


Ilona reser sig och balanserar på bakbenen


Jag stöttar bollen lite


Ilona gillar sin igelkott

Vi hade ganska kul när vi skulle försöka tajma bilderna. Stativ och självutlösare till hjälp, men vi fick allt till en del knasiga bilder också, men dem visar vi inte här... ;-)

Besök

Till min och Ilonas glädje har Karoline och hundmaffian varit här och hälsat på ett par dagar. Alla fyra hundarna fungerar jättebra ihop och har trivts i den tillfälliga flocken. Snön har begränsat aktiviteterna något, men flera härliga vinterpromenader, lite träning på klubben och annan aktivering har ändå gett trötta, nöjda och glada hundar, för att inte tala om mattarna... :-)


Vy från strandpromenaden ut över havsisen mot Uddevallabron


Årsmöte

Igår var det årsmöte på brukshundklubben och jag fick lite fina saker med mig hem.



Den stora pokalen är vandringspris till klubbmästaren i agility medium, placketten fick jag för uppflyttningen till agilityklass II och den mindre pokalen är också till klubbmästaren i agility medium 2008, men den får vi behålla.

Tulpanerna fick jag som tack för arbetet i styrelsen.

Bättre bild



Jag försöker på alla sätt få kameran att göra som jag vill, men snöbilderna är långt ifån bra. Närbilder är något som kameran fortfarande fixar, så här kommer en som jag gillar själv.

Bigaråer

Jag saknar verkligen att inte ha en kamera att ta kort med, så ikväll har jag roat mig mig med att kolla på gamla bilder.

Tidigare bodde min mor i hus och i den trädgården fanns ett träd med bigaråer som sommaren 2006 bar så mycket bär att det inte gick att ta vara på alla. Det var ju rekordvarmt den sommaren vilket gjorde att bären fort blev övermogna och till Ilonas stora glädje, ramlade ner på marken. Ilona är helt galen i bigaråer och hon dammsög gräsmattan kring trädet så mycket hon orkade. Att hon åt mängder märktes på promenaderna när bajspåsen fylldes med mer kärnor än något annat...


Visst ser det gott ut?


Tuggar...


och tuggar...


Hittade även en trevlig bild på en fågel

ALI - helg 1

Fredag

På fredag eftermiddag packade jag och klubbkamraten min bil full inför första helgen på utbildningen till allmänlydnadsinstruktör i Kungsbacka. Det var bara jag som skulle ha hund med och vi tog därför min bil.


Planen var att vi skulle sova i klubbstugan i alla fall mellan fredag - lördag och i veckan hade jag köpt min allra första egna sovsäck som måste vara en av de minsta någonsin. Jag skrattade när expediten kom tillbaka och frågade om det verkligen kunde finnas en sovsäck i den pyttelilla påsen. Påsen är 27 cm lång, har en diameter på 13 cm och väger 650 gram. Eventuellt blir det vandring i Jämtland i slutet av sommaren, så jag bad expediten ta fram en sovsäck som både var lämplig på vandring sommartid och att sova i inomhus och blev då rekommenderad denna. Jag såg med spänning fram emot att försöka få tillbaka sovsäcken i påsen igen...


Vi var först på plats, men snart hade alla kommit och den obligatoriska presentationen kunde börja. Dock fanns det en extra kursdeltagare utöver de som anmälts och det uppstod lite förvirring. Han fick dock stanna i väntan på att missförståndet skulle utredas. Kvällen blev till största delen en genomgång av utbildningen, förväntningar och praktiska detaljer. Det verkar vara ett trevligt gäng som alla har olika personligheter och olika erfarenheter att bidra med. De flesta har "bruksraser" förutom en dam med Powder Puff, en tjej med Cockrar och så Ilona förstås.


Min klubbkamrat hade inte med sin hund då hon valpat för en vecka sedan, men när det visade sig att vi skulle börja med "Allmänlydnadspasset" redan på lördag förmiddag, bestämde hon sig för att låna en hund. Det var väl inte det enklaste med tanke på att klockan var över tio på kvällen och att det krävdes två bilar med två chaufförer. Eftersom en stor schäferhanne inte går in i min lilla bil var de tvungna att köra ner två bilar för att kunna lämna en... Någon gång efter midnatt anlände hund och bil.


Ingen av oss fick jättemycket sömn under natten. Att man sover sämre borta är bara att vänta, men det var så mycket konstiga ljud från varmvattenberedare, drickakyl som gick igång ett par ggr i timmen m.m. och givetvis vaknade man varje gång. På grund av råttgift och klubbpolicy sov Ilona i buren och hon rumsterade lite under natten, vilket också bidrog till att jag vaknade ibland.


Lördag

Större delen av dagen ägnades åt delar av "Allmänlydnadspasset" med våra egna hundar och som väntat var alla hundarna duktiga. Alla moment ska vara betygsatta med "Mycket väl genomfört" för att vi ska bli godkända och på vissa moment har vi en bit kvar dit. Hanteringen och gå fint är det jag behöver träna mest på med Ilona. De flesta moment som innefattade störning utfördes med boll eller boll i snöre och även om Ilona är van vid viss självkontroll och invänta frikommando, var det lite instabilt. Måste också komma på valfritt moment.


Resten av eftermiddagen bestod av teori och en mycket givande diskussion om de besvärliga situationer som kan uppstå på kurserna.


Varken jag eller klubbkamraten orkade åka hem, så vi bestämde oss för att stanna ännu en natt i klubbstugan. Ljuden från varmvattenberedaren kunde vi inte göra ngt åt, men kylen med drickan drog vi ur och eliminerade åtminstone de ljuden.  


Vi hade fått tips om ett trevligt upplyst motionsspår i Kungsbacka och efter att ha kört fel några ggr hittade vi rätt, men tyvärr valde vi fel när spåret delade sig, så vi var tillbaka vid bilen lite tidigare än väntat. Vi var dock så trötta att vi bara satte oss i bilen, letade upp närmaste snabbmatställe och körde tillbaka till klubben.


Strax innan tio släckte vi ljuset, kröp ner i sovsäckarna och hoppades på bättre sömn än föregående natt.


Söndag

Alla sov betydligt bättre andra natten, men vi var ändå långt ifrån utvilade. Dessutom hade Ilona vaknat vid femtiden och tyckte att nu var det dags att gå upp. Varken hon eller jag är vana vid att lägga oss så tidigt som före tio, så Ilona hade förstås fått nog vid fem. Trots mina farhågor var det inga problem att få tillbaka sovsäcken i påsen.


Under förmiddagen gick vi igenom "Analysinstrumentet", ett verktyg som ska hjälpa oss analysera hund/förare i projektarbetet och hundarna/förarna på kurserna. Efter den teoretiska genomgången fick vi i grupper om tre analysera varandras hundar. Mycket intressant även om kursdeltagarnas hundar inte har särskilt många oönskade beteenden. Det är dock bra att öva upp "ögat" sakta men säkert.


Projektarbetet startades upp på eftermiddagen och ett önskemål var att vi skulle para ihop oss med någon från annan klubb. Det skulle för de flesta innebära ca 10 mil en väg varje gång man skulle träffa projektekipaget, så på grund av logistiken parade de flesta ihop sig klubbvis ändå. Givetvis hade man fått ett jättebra erfarenhetsutbyte med någon från annan klubb, men det måste fungera praktiskt också. Nu gäller det att snabbt få tag på ett ekipage så träningen och dokumentationen kan börja.  


Det har varit en jätteintressant och rolig helg, men jag var så trött på eftermiddagen att det ändå var skönt att åka hem.


Givetvis har vi hemarbete:


  • Träning på "Allmänlydnadspasset"
  • Projektarbetet
  • Grupparbete - recension av bok
  • Allmän läsning av böckerna som ingår 

Helg 2 består av L1 (pedagogiken) och då jag redan gått den, blir nästa tillfälle för mig först i mars.


Kommentarer

Tydligen är det problem med publiceringen av kommentarerna. Det är alltså inte jag som censurerar. ;-)

ALI

Tyvärr kunde jag inte slutföra utbildningen till Allmänlydnadsinstruktör (ALI) i våras, men nu har jag fått en ny chans. Jag har fått plats på utbildning i Kungsbacka med start nu i januari. Upplägget denna gång skiljer sig en del då utbildningen är förlagd till sex helger (fredag-söndag) under våren med examination i början av juni.


Förra utbildningen var förlagd på en kväll i veckan och kompletterades med några lördagar/söndagar för de moment som krävde dagsljus eller längre tid.


Känns skönt att jag redan genomfört M1 (Allmän mentalkunskap) och L1 (Ledarutveckling) som båda är obligatoriska. 


Ett inslag som jag verkligen ser fram emot är valpspecialen. Ska bli mycket intressant och roligt.


Ska börja ragga ekipage till projektet för att komma igång så snart som möjligt med planeringen.


Turligt nog krockar utbildningen endast med tävlingen i Falkenberg i maj och vill jag kan jag tävla på fredagen innan utbildningen och då endast missa tävlingen på lördagen. Det beslutet får jag förstås ta när det närmar sig och jag vet hur landet ligger.


Det kommer att bli en intensiv vår, men sannolikt också mycket lärorik och rolig.


Torkad blodpudding

Torkad blodpudding är en av Ilonas favoriter och just nu står det en plåt i ugnen till hennes förtjusning. Ilona har steppat i köket ända sedan jag började tärna blodpuddingen... för hon vet att det är till henne...

Även om det är lite omständigt att göra är det jättebra godis att ha med i fickan då det inte kladdar och på i alla fall Ilona fungerar det jättebra även på träning. Allt köpt godis måste ändå delas, så det jobbet har man ju ändå.

Om någon mot förmodan inte har receptet:

Sätt ugnen på 100 grader
Tärna ca 400 g blodpudding (lagom på en plåt)
Grädda i 2-3 timmar på bakplåtspapper
Förvaras i kylskåp

Om man har bråttom kan man grädda på 150 grader i ca 2 timmar, men jag tycker att ytan blir för hård då.

Oftast får de stå närmare tre timmar i den lägre temperaturen för att bli genomstekta. De kan mögla om de är för mjuka inuti.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0