Foxen Ilona

Utmaningen är en inofficiell tävling för de närliggande klubbarna och den vinnande klubben får äran att arrangera kommande år. Förra året vann Munkedal och det var nätt upp att tävlingen hamnade på denna sida årsskiftet... ;-)

Agilityklassen var först ut och vi lyckades knappt med något i loppet. Sprang förbi hinder, tog kontaktfält först på tredje försöket och gjorde en katastrofal slalom. Efter en stunds funderande efter loppet kom jag fram till att det berodde på att vi knappt sett ett ridhus i vinter och att jag körde på som vanligt utan att ta hänsyn till den ovana miljön. Loppet var förstås en reflektion på mitt bristande stöd till Ilona.

Inför hoppklassen hade jag bestämt mig för att vi minsann skulle göra ett jättebra lopp där jag skulle vara superfokuserad hela tiden och ge 100 % stöd till Ilona. Detta bör man ju förstås göra i varje lopp, men det har jag inte fattat ännu...

Min attityd gav givetvis resultat och vi gjorde ett jättefint nollat lopp. Det var jättelänge sedan vi nollade, så det kändes finfint att avsluta året med det loppet.

Vad gäller utmaningen så var det för få ekipage från vår klubb för att kunna få något resultat och vi placerade oss långt bak i listan. Lysekil stod som vinnare, så de arrangerar nästa år.

Den sista tidens tävlingar har varit ganska lika och denna inofficiella tävling i Götene avvek inte särskilt mycket. Det känns skönt att låta tävlingsdjävulen ta ledigt under vintern och lägga koncentrationen på att träna efter lust och behov.  

Från och med denna tävling tog jag beslutet att köra slalom på den sida som är naturlig och mest fördelaktig i banan, både före och efter slalom. Nu ska det inte fegas mer, utan nu jäklar ska vi bli jättebra på slalom, från alla håll och kanter. Första loppet kördes med fördel högerslalom och vi tog inte alla tolv pinnarna, men en ok ingång, bra fart och fokus framåt.

Det märktes att Ilona snabbt fattat att hon ibland släpps tidigare på kontaktfälten på tävling jämfört med träning, så det gäller att hålla kriterierna även på tävling. Vi får väl se till att bli så snabba att vi har råd att stanna ordentligt på kf. ;-)

Det bästa i denna tävling var att jag kunde skicka Ilona genom en stjärna utan att behöva följa med ända upp. Jag stannade faktiskt bakom första hindret och Ilona fortsatte klockrent över hindret i svängen. Det fungerar oftast på träning, men när vi är på tävling är Ilona mycket mer känslig för min handling och klistrar mycket mera.

Agilityåret 2008 är snart slut och det återstår antagligen bara en träningstävling i mellandagarna. Har börjat planera nästa år så smått och fantiserar om många fina lopp...

Världens bästa Ilona har för första gången klarat 12 pinnar högerslalom!!!!!

Det var till och med på första försöket och hon höll fokus framåt hela vägen. Det gick ju inte att toppa detta, så vi avslutade träningen med den känslan.

Att klara högerslalom är ju förstås en självklarhet för de flesta, men efter alla problem och frustration vi haft i slalomen är detta ett jätteframsteg.

Med tanke på hur fel jag tränat Ilona från början, både i slalom och på kontaktfälten, hade jag inte räknat med att det skulle gå och rätta till så "lätt" som det har gjort. Egentligen vill jag inte påstå att det varit lätt, för det ligger många träningstimmar bakom, men från början trodde jag nog att det inte skulle gå, så mot bakgrund av det känns det "lätt" nu när det är på väg att lösa sig.

Ilona är verkligen en underbar och fantastisk hund att träna och hon överraskar mig hela tiden.

Årstiden gör att vi tränar lite mindre, men det blir i alla fall 2-3 ggr i veckan. Just nu tränar vi bara korta kombinationer med fokus på handlingsteknik, högerslalom förstås, kontaktfält och hoppteknik.

Ilona har god förståelse för handlingen så det är mest min tajming som behöver finslipas. Ofta är jag lite för sen med mitt byte eller plockning och då hinner hon inte byta riktning. Jag behöver också jobba lite mer på min placering vid ffb och plockning så jag inte hamnar i vägen för Ilona. I helgen har jag skött mig riktigt bra och det märks direkt när jag tajmat rätt. Dock börjar fantasin tryta, så jag ska skaffa mig lite inspiration genom att kolla efter bra kombinationer i Gregs DVD.

Apropå Greg, så är han i Malmö i veckan och har kurs. Den som ändå hade möjlighet att vara där, i alla fall som observatör... Än så länge är jag inte riktigt på den nivån att jag hör hemma på kursen med hund, men man kan lära sig jättemycket genom att iaktta de andra ekipagen.

Slalomträningen går sakta men säkert framåt och nu klarar Ilona minst 6 portar och hon fortsätter hela tiden framåt. Viss förvirring avseende ingångarna har uppkommit hos henne och jag vill inte att hon ska vara beroende av mig, så det gäller att få tillbaka självständigheten där igen. Jag är ändå glatt överraskad av hur bra det gått hittills, så det bådar gott inför nästa säsong. Vänsterslalomen är fortfarande lite osäker och oftast är det i slutet det blir fel, men det kommer att ge sig med tiden.

När det gäller kontaktfälten behöver jag regelbundet backa träningen med Ilona så att hon är helt säker på exakt vilka kriterier som gäller. På tävling har det hänt att jag släppt innan hon kommit exakt ner i position och hittills har jag alltid fått sona för det efteråt. Ilona behöver knivskarpa kriterier, annars är fältet fritt för andra tolkningar enligt henne. (Samma läxa har jag lärt mig i slalomen)

Hopptekniken går framåt och jag fick mig ett gott skratt i veckan när Ilona efter slalomen fortsatte in i "hopphelvetet" (bendwork), körde raksträckan och såg ut som om det var det självklaraste i världen. Nu först känns det som om det är dags att gå vidare till progressive grid. På kursen för Vappu hade Ilona oerhört svårt för den och jag har medvetet väntat tills hon känns mogen för utmaningen. Hennes avståndsbedömning och teknik har förbättrats, så jag inser verkligen vikten av hopptekniksträning.

Filmproducenten Monica har satt ihop en liten snutt med hopploppet från Hundstället Hjärtat och ett av hopploppen i Kungälv. Humor saknas definitivt inte hos den tjejen...

Filmsnutten