Foxen Ilona

För ett tag sedan skrev jag om att "Inga Bud" från Posten skickat kort till rasklubben och bett mig kontakta dem. Efter att ha ringt upp numret och pratat med den kvinna som presenterat sig som "Inga Bud" var jag övertygad om att någon skämtade med mig. Hon kunde inte svara på varför hon sökt mig och bad mig återkomma kommande vecka.

Kan verkligen en postanställd heta "Inga Bud"?

Eftersom jag inte kunde lista ut vad Posten ville och faktiskt trodde att någon skämtade, har jag inte varit så angelägen att ringa upp igen.

Dock gillar jag inte lösa trådar, så idag ringde jag upp igen och kvinnan heter verkligen Inga Bud och jobbar på posten.

Det gällde en ansökan klubben gjort för ett tag sedan och som vi fått avslag på. Tydligen hade de gjort ett misstag och det var därför de ville komma i kontakt med klubben.

Första utomhustävlingen i strålande solsken.

Monica och Wera var också anmälda, så jag fick trevligt sällskap och inte minst god fika.

Från början var jag bara anmäld till agilityklass 2 och öppen hoppklass, men efter uppflyttningen förra helgen fick jag efteranmäla till hoppklass 2.

Strategin i klass 2 är att fokusera på bra lopp, hålla kriterier och inte minst ha kul. Farten är förstås viktig och jag ska handla så som jag vill och inte fega. Just nu kan vi inte konkurrera i klass 3, så jag ska njuta av tiden i klass 2 och använda loppen till att utmana oss så vi blir mycket bättre.

Hoppklass 2

Hoppklassen var först ut och banan var alldeles lagom svår. Det fanns några fällor som till viss del var nya för mig och jag såg fram emot att se om handlingen höll. Eftersom jag inte fokuserade på resultat var jag heller inte så nervös som jag brukar vara inför loppet.

Ilona gjorde ett jättefint lopp och följde min handling jättefint. Hon hade jättebra attityd, fart och koncentration. Tyvärr fick vi två rivningar, den första ett par hinder in i banan där hon hoppade av för tidigt och den andra vid en tvär sväng efter en tunnel.

Hoppteknik är ett problem för foxterrier och Ilona är inget undantag. Det allra vanligaste är att en rivning sker i en sväng. Den korta ryggen gör det svårt att svänga och hon tappar då lätt bakbenen, vilket kan ge rivningar. Ofta brukar jag försöka tänka på det och ge henne utrymme att svänga, men idag fick hon till stor del fixa det själv. Att jag satsat på farten kan också vara en orsak till rivningarna eftersom hon blir flack för att hinna med.

Totalt sett är jag jättenöjd med loppet, Ilonas attityd och farten. Hon klarade också en oxer utan att riva. Vi hamnade en bit ner i resultatlistan (8:e plats) på grund av våra 10 fel, men vi hade fjärde bästa tiden i alla fall.

Agilityklass 2

Även här en lagom svår bana. Det viktigaste i detta lopp var att verkligen hålla på kontaktfältskriterierna. Jag har släppt Ilona tidigt några gånger och det har verkligen satt sig. Hon går ner i position, men vet precis när jag ska släppa henne och sticker innan mitt kommando. Det är förstås inte ok, så nu är det hårdträning i att hon ska vänta på släppkommando även på tävling.

Ilona var ännu mer taggad i detta lopp och vi hade bra flyt, fart och attityd.

För första gången på länge på tävling var kontaktfälten precis så som jag vill ha dem. På tävling kräver jag inte att hon ska stanna i position på gungan då det ger henne ett onödigt ryck i bakdelen och ryggen eftersom hon har svårt att förskjuta vikten bak och hålla nere gungan. Monica placerade sig så bra att både balansen och A-hindret syns tydligt på filmen.

Tyvärr fick vi en rivning även i detta loppet, i en sväng förstås. Det blir till att träna mer "Bend-work".

Vi slutade ändå på en 3:e plats och hade näst bäst tid, så visst känns det lite förargligt med rivningen...

Öppen hoppklass

Banan var ganska lik hoppklass 2, fast lite lättare. I denna bana var det högerslalom och jag tvekade lite innan på om jag skulle fega med vänsterslalom för att inte riskera ett misslyckande, men beslutade mig för att jag givetvis skulle ta chansen att köra högerslalom i en tävlingssituation.

Varberg hade ett specialpris till bästa ekipage sammanlagt i de tre klasserna i varje storlek och inför öppenklassen var vi fem som hade resultat från både hopp- och agilityklassen. Trots våra fel låg vi på en andra plats så långt och när de ropade ut ställningen hotade tävlingsdjävulen att ge sig till känna, men jag försökte fokusera på loppet och inte resultatet.

Vi fixade faktiskt högerslalom, men jag svängde lite för tidigt efter slalomen och drog henne förbi hopphindret. Vi diskade oss, men körde vidare med bra fart om än lite slarvigt. Även här var sista hindret en oxer, men den fixade Ilona helt ok.

Monica och Wera gjorde ett superfint lopp i öppenklassen och vann!!! Grattis!!

Som vanligt när Monica är med får man loppen filmade:

Häxjakten 10 april

På långfredagen styrdes kosan till Kungsbacka och Häxjakten. Både klass 1 och klass 2 arrangerades, så två lopp stod på agendan.

Agilityklass 2

Agilityklassen var först ut och vi diskade oss redan på andra hindret. Starten inleddes med serpentin bestående av tunnel, hopp, hopp och min dåliga tajming när Ilona kom ut ur tunneln, gjorde att hon drog förbi andra hindret. Vi tog om och diskade oss, men klarade serpentinen fint denna gång. Slalomen var hinder nummer nio och man körde med fördel högerslalom, men vi tog bara ett par portar. Efter ett par försök var det bara till att bryta.

Hoppklass 1

Banan hade likheter med agilityklassen och denna gång hade jag bestämt mig för att sätta serpentinen på första försöket. I denna bana kunde man köra både höger- och vänsterslalom, så jag var feg och körde vänsterslalom. Det blev lite knöligt efter slalomen, men ville gärna att det skulle bli bättre än i förra loppet.

Vi lyckades i alla fall riktigt bra, nollade och tog PINNE!

Kerstin och Joker startade i samma klass, gjorde ett jättefint nollat lopp, slog vår tid och tog sin första pinne. Grattis till er!

Sedan bar färden ner mot Malmö och morgondagens tävling Gåsahoppet i Nils Holgerssonhallen i Skurup.

Gåsahoppet 11 april

Mitt första lopp skulle vara någon gång mellan två och tre, men jag var ändå på tävlingsplatsen strax efter åtta. Tänkte roa mig med att kolla på klass 3 och umgås med Susanne då hon inte var funktionär eller tävlade. Annika med Dixi och Tasso dök också upp så jag hade trevligt sällskap hela dagen.

Öppen agilityklass

En utmanande bana som jag såg som bra uppvärmning och tillvänjning av matta och hall för Ilona. Under banvandringen kändes det bra och jag hade en plan, men strax innan start blev jag plötsligt jättenervös och fick ben av gelé. Det kändes som om jag bara flaxade omkring på banan och Ilona undrade nog vad jag höll på med. Vi diskade oss när jag tog om balansen och det enda positiva i det loppet var att hon gjorde en bra slalom.

Hoppklass 1

Efter ett par timmar var det dags för hoppklassen och det var en rolig, flytig springbana. Det var dock inte så många starter, så det gällde att satsa på en bra tid för att ha chans på någon pinne.

Vi gjorde ett nollat lopp och även idag räckte tiden till en finfin PINNE.

Detta var sista pinnen i hoppklass 1, så nu är vi uppflyttade till hoppklass 2.

Agilityklass 2

Både jag och Ilona var trötta och det kändes inte som om vi inte skulle kunna toppa prestationen i hoppklassen, så jag bestämde mig för att hoppa loppet och åka vidare till Karoline lite tidigare.

Påskdagen var tävlingsfri och tillbringades hos Karoline, men var rejält händelserik, så vid midnatt stupade vi nästan i säng.

Tack för alla grattisar!!

I morse åkte jag och Kerstin till en grannklubb för att träna agility och spåra. Vädret verkade lovande och vi hoppades på en jättehärlig dag i solen.

Vi lade var sitt spår på några hundra meter i både öppen och tät terräng. Vi har precis börjat med personspår, så det blev bara en leksak i slutet.

Väl på agilityplan blev det till att bygga en hoppbana tillsammans med ett par tjejer som var hemmahörande på klubben. Slalomingången var jättesvår och man körde med fördel högerslalom, så jag var lite nervös, men man måste träna för att bli bättre. Annars var det en lagom klurig klass 2 bana som kändes öppen och lättsprungen.

Ilona fixade ingången jättebra och de första portarna, men sedan blev det inte mycket mer. Efter ett par försök var det bara att bryta och komma igen om en stund.

Vi fick jobba fram en bra slalom och fick kört banan till slut, men Ilona kändes lite off.

Ilona fick vila en halvtimma medan jag kopplade av i solen, innan det var dags för spåret som nu hade legat lite drygt två timmar.

På väg till spåret såg jag hur ett rådjur sprang över vägen i riktning mot mitt spår och började funder på om jag verkligen skulle chansa med tanke på Ilonas viltintresse. Jag bestämde mig för att fortsätta, men när jag nästan var framme såg jag rådjuret stå bara några meter från början på spåret och kände mig mycket tveksam till att jag skulle få Ilona att ta rätt spår.

Hon markerade rådjuret kraftigt och såg ut som om hon trodde att vi verkligen skulle följa det, men ett par decimeter in i "mitt" spår, upptäckte hon det och släppte rådjuret. Jag blev glatt överraskad och hon jobbade noggrant med jättebra lugn fart.

Ilona spårade klockrent fram till en plats där jag stannat till och funderat på att lägga leksaken, men bestämt mig för att fortsätta lite till. Hon tappade spåret, vimsade runt och började bakspåra väl långt. Jag bröt henne, mycket pga rådjuret, men också pga en joggare vars hund stuckit efter oss in i skogen och jag ville inte fortsätta mot den andra hunden. Ägaren fick till slut kallat in sin hund och jag satte Ilona på spåret igen. Efter lite ringande tar hon upp det igen och hittar slutet (leksaken) utan problem.

Det var tydligt att det tog på krafterna att spåra och hon var trött, men väldigt glad efteråt. Jag var väldigt glad över att hon klarat en sådan svår störning som rådjuret och även för att hon spårat så noggrant.

Efter spåret fikade vi och bara njöt av solen och värmen.

Vi körde lite detaljträning på agilityplanen igen och nu var Ilona helt med och hade en helt annan attityd i slalomen.

Hopptekniken är dock en annan historia och hon har gjort en hel del urkassa avstamp idag. Under vintern har det blivit mindre hopptekniksträning, men ibland känns det som om hon förstår och fixar till tekniken i hopptekniksövningarna, men har svårt att överföra och tillämpa det när vi kör bana.

Vi har haft en superhärlig dag i solen och jag hoppas på en upprepning i morgon. :-)

Förra helgen hade klubben fixat en hel helg med instruktören Mona Kjernholm. Eftersom jag och Ilona i dagsläget inte har några lydnadsmoment att slipa på, valde jag att bara vara med som observatör.

På fredagskvällen träffades vi ett par timmar för ett teoripass och planering inför de praktiska momenten under lördag-söndag.

Både lördagen och söndagen varvades med praktik både inne och ute samt teoripass. De som gick med hund fick välja ut moment som behövde finslipas eller som behövde nya infallsvinklar.

Variationen bland de deltagande ekipagen var stor både rasmässigt och hur långt de kommit i sin träning, så även om momenten ibland var samma, presenterade Mona flera olika sätt att uppnå samma mål.

Monas träningsfilosofi grundas dock enbart på positiva metoder, gärna med klicker och nej är helt förbjudet i träningen.

Ett litet intresse för tävlingslydnad har funnits hos mig en tid, men det har inte känts tillräckligt lockande för att jag ska börja träna på allvar. MEN, efter denna helgen tror jag minsann att Mona Kjernholm lyckats inspirera och förmedla sin träningsglädje för tävlingslydnad till mig.

Tanken är att jag ska lära in momenten på Ilona för att jag ska lära mig. Vi kommer alltså träna enbart för skojs skull, utan några tävlingsambitioner. Skulle det bli något av det är det förstås kul, men huvudsyftet är egentligen att jag ska vara bättre förberedd inför nästa hund. :-)