Nya mål
Har varit försiktig med att sätta upp resultatmål för 2010 och istället velat koncentrera mig på uppgiftsmål med långsiktigt tänkande.
Det resultatmål jag satt upp var egentligen ett uppgiftsmål i första hand och bestod av att jag ville nolla en klass 3 bana. Inte för att stå med i någon resultatlista, utan för att helt enkelt klara svårigheterna i banan med bra fart och attityd.
Givetvis kan banorna bestå av olika typer av svårigheter och vi kommer att ställas inför nya utmaningar hela tiden, men det är det man lär sig av. Vår akilleshäl är ju svåra slalomingångar, men vi jobbar på dem...
Tävlingsmänniska som jag är, behöver jag mål och utmaningar för att utvecklas och eftersom årets mål redan uppfyllts, får jag höja ribban något.
Nya målet för året är alltså att försöka knipa ytterligare någon SM-pinne. Det är ju visserligen ett resultatmål, men jag får givetvis inte kompromissa med uppgiftsmålen för att nå dit.
I dagens konkurrens är det ju inte helt lätt att ta dessa pinnar och jag vet många jättebra ekipage som kämpar för att kvalificera sig till SM, så någon sådan ambition har jag inte. Men, kan jag upprepa prestationen så innebär det ju att första pinnen inte bara var en lyckoträff... ;-)
Falkenberg 14-15 maj
Åkte till Halmstad redan på torsdagskvällen för middag i trevligt sällskap som även erbjöd tak över huvudet under tävlingen.
Fredag
Klass 3 hade förmiddagspasset och jag var i god tid för att kunna acklimatisera mig. Målet under båda tävlingsdagarna var att köra loppen så som jag vill och enligt handlingssystemet, vilket i korthet innebär att springa så fort jag kan, försöka placera mig rätt och inte fega i handlingen.
Hoppklassen var först ut och banan kändes jättetrång och svår. Innan banvandringen var jag säker på att jag skulle springa in i hindren, men avstånden såg mindre ut från ringside, så under banvandringen kändes det iaf genomförbart. Den trånga passagen bestod av fyra korta tunnlar som låg i en fyrkant och utanför varje tunnel fanns ett hopphinder. Man skulle nästan ta varannan tunnel och vartannat hopphinder, så det gällde att vara rätt placerad i rätt tid för att inte hunden skulle ta fel hinder…
Konstigt nog var jag inte så nervös som jag brukar, utan endast lagom taggad och fokuserad. Med tanke på de stora startfälten hade jag inga förväntningar på resultat, utan ville bara köra ett bra lopp och den inställningen gjorde susen. Vi nollade loppet och slutade på en 12:e plats av 83 startande. Inte nog med att det var första nollan i klass 3, vi placerade oss tillräckligt bra för att det skulle räcka till en SM-PINNE!!
I agilityklassen var jag ännu mindre nervös tack vare resultatet i hopploppet och jag är helt nöjd med vår insats även i det loppet. Inte riktigt samma fart och vi river en oxer som kommer direkt efter en tunnel i uppförslutning, men Ilona hade toppenattityd och följde så fint.
Maja och Anna filmade fredagens lopp och jag ser att många av framförbytena är sena, så där finns det lite att jobba på…
Lördag
Regnet höll sig tyvärr inte borta, så det påverkade Ilonas attityd och lust att överhuvudtaget befinna sig utanför tältet.
I hoppklassen kände jag att hon inte var lika taggad som vanligt, men det är bara att köra och göra vårt bästa. En bit in i banan tittade hon på mig med en blick som sa att hon inte alls var sugen på att springa bana i regnet. Denna tvekan gjorde att hon inte tog säcken och sedan blir det inte mycket mer rätt i det loppet. Men, men det är bara att bryta ihop och komma igen.
Till agilityklassen ville jag tagga upp henne bättre och känna att vi var ett team igen. Regnet öste ner och Ilona ville knappt kampa, vilket är mycket olikt henne. Gjorde mitt bästa för att få henne på humör och lyckades väl sådär. Hon ställer iaf upp och vi gör ett helt ok nollat lopp. Inte någon snabb tid, men Ilona fixade svårigheter som vi knappt tränat på, så vinsterna i det loppet var egentligen många.
Sammanfattningsvis hade vi ändå en mycket bra tävling med två nollade lopp, en SM-pinne, en femma och en disk. Kontaktfälten var säkra, Ilona körde på med bra attityd och litade på mig. Vi måste dock träna lite mer regelbundet på oxern så Ilona lär sig att se båda bommarna.
Underdogs
Götene 8 maj
Har ju helt glömt att skriva om tävlingen i Götene…
Utomhuspremiär och jag kände mig minst sagt ringrostig. Nervös som bara den och hade svårt att fokusera. Målet för dagen var att jag skulle hålla ihop ett helt lopp.
Hoppklass 3
Hoppklassen var först ut och det var en fartig bana som inte kändes jättesvår, men som ändå bjöd på lite klurigheter. Hade svårt att fokusera under banvandringen och kände mig lite stressad över att ha tidigt startnummer och mycket lite tid till att tagga upp Ilona innan start.
Handlingen var lite vinglig och vi diskade oss halvvägs in i loppet då jag var sen med ett framförbyte och Ilona hann låsa på fel tunnelingång. I övrigt kändes loppet bra och jag höll faktiskt fokus hela loppet. Vi sprang inte för fullt, men hade ändå helt ok fart.
Agilityklass 3
En klurig bana där jag på flera ställen hade svårt att hitta handlingsalternativ inom systemet. Jag hade i alla fall en plan inför start, men vi diskade oss lite oväntat på femte hindret då Ilona tog balansen istället för en tunnel. Hade inte förutsett detta då balansen låg ganska långt bort, men, men, det var bara att improvisera och hitta egen väg ut.
Jag höll i alla fall fokus under loppen, så målet för dagen blev uppfyllt och jag var jättenöjd med Ilonas attityd. Däremot var det väldigt tydligt att min nervositet påverkade mitt beslutsfattande under banvandringen. Men nu är ju första tävlingen gjord och nerverna lugnare…
Om skotträdsla
”I sin forskning har Eva Sandberg, Kenth Svartberg och deras kollegor tittat på flera vanliga beteenden, som av många hundägare upplevs som ett problem. För att undersöka hur hundars beteende och fysiologi påverkas av skotträdsla lät forskarna tretton colliehanar höra skott från en startpistol. Hälften av hundarna var enligt ägarna skotträdda, övriga ej.
Under testet videofilmade forskarna hundarnas beteende, mätte deras hjärtfrekvens och tog blodprover för att testa hormonhalter. Undersökningen visade att de skotträdda hundarnas hjärtfrekvens ökade kraftigt i samband med skotten, liksom bland annat halten av hormonerna testosteron och endorfin. Mest iögonfallande var att stresshormonet kortisol steg till extremt höga värden. På de icke skotträdda hundarna var kortisolhalten oförändrad.
– Det här visar att skotträdsla innebär en mycket allvarlig påverkan på hunden. Rädslan aktiverar alla kroppens stressystem, konstaterar Eva Sandberg. Hon poängterar att akut stress som går över snabbt inte är farlig. I naturen har den en funktion – den mobiliserar kroppen att slåss eller att springa ifrån en fiende eller en fara. Men om en hund ofta är rädd i många situationer är detta inte bra för hälsan. – Att leva med ständigt förhöjd hjärtfrekvens är en påfrestning för hjärtat. Kroniskt förhöjda kortisolvärden trycker ner immunförsvaret och gör att hunden lättare blir sjuk. Stress ger också ofta problem med magen och matsmältningen.
Studien visade också att de skotträdda hundarna hade likartade fysiologiska värden, oavsett om de reagerade på skotten med att vilja fly eller att stanna kvar. – Det är lätt att tolka hundar som springer iväg som mer rädda än de som inte gör det, men vår studie visade att de fysiologiskt sett var lika rädda, säger Eva Sandberg. En av hundarna hade tränats i att ligga stilla under skott. Utåt sett var den lugn, men kortisolvärdena avslöjade att den var stressad inombords. Man kan aldrig träna bort fysiologiska reaktioner.”
