Foxen Ilona

...får jag lägga in en gammal bild på finaste Ilona i sommargräset. .



Hade först tänkt att köpa ny kamera på rean, men jag vet inte riktigt vad jag ska ha för modell och det är tyvärr så mycket annat man vill ha... Hade väl någonstans också hoppats på att jag skulle få ordning på kameran så den skulle ta sådana här fina bilder igen...

Nej, inte direkt. :-)

På denna sida nyåret har det bara blivit långpromenader och lite träning inomhus, vilket är på tok för lite enligt Ilona. Antingen har vädret satt käppar i hjulet eller så har jag inte haft möjlighet att åka till klubben, men idag tog vi oss äntligen till klubben i förhoppning att underlaget tillät lite träning.

Tyvärr fanns det en del isfläckar på planen, så det blev inte någon avancerad träning. I ena änden var det helt isfritt, så vi körde lite hoppteknik, bland annat basic, progressive och dubbeloxer. Det verkar som om träningen gett resultat, för nu har Ilona inte rivit på bra länge, inte en i oxern och det ser fint ut (för en fox) på första försöket.

Det blev även lite kontaktfält, skick på dold tunnelingång och slalom. Nu längtar jag verkligen till ljusare kvällar och torrare gräsmattor så det går att träna ordentligt. Jag var en av dem som röstade för att hindren skulle vara kvar på klubben istället för att hyra ridhus, men nu när det nästan inte går att träna ångrar jag mig lite...

När det nu inte gick att träna så bra gick vi till skogs för att göra ett uppletande och jag valde terräng med mycket ris och inga träd. Oftast blir det en korridor bland träden i lagom kuperad terräng, men idag ville jag prova något annat. Eftersom det var lite nytt för Ilona med så öppen terräng lade jag bara ut en grej. Ilona hade inte några problem alls och hon var snart tillbaka med grejen.

Vi kampade lite och sedan tänkte jag vara smart att utnyttja riset till att bygga muskler och således gå en omväg tillbaka. Det blir inte riktigt samma rörelser när Ilona är kopplad, så hon gick lös och använde kroppen fint utan att hoppa för mycket. Efter bara en kort bit ser jag på henne att hon fått vilt i nosen och börjar spåra för fullt. Det var nog enbart tur och att hon än så länge var ganska nära mig som gjorde att jag hann stoppa henne, men fasen vilket intresse hon har för att jaga.

Jag måste skärpa till mig och spåra mer med henne (under kontrollerade former) för att försöka stävja dessa egna äventyr hon gärna drar iväg på... Jag märker en tydlig skillnad då hon inte får tillräckligt med nosarbete och det var länge sedan vi spårade eller liknande på regelbunden basis.