Foxen Ilona

Den ursprungliga planen var att det skulle flytta in en valp här hos oss någon gång inom det närmaste året, men när jag fick reda på att Martina skulle ta valpar på sin finfina Csilla anmälde jag genast mitt intresse. En eventuell valp skulle isf levereras i början av september i år och även om det var mkt tidigare än jag tänkt, var detta ett tillfälle som inte gick att missa.

Nu blev det tyvärr inte mer än två tikar i kullen, så det blir ingen Csilla-valp som flyttar in här i höst.

Måste erkänna att jag har lite blandade känslor. Är förstås besviken då det verkligen hade varit toppen med en valp efter sådana bra föräldrar, men samtidigt hade tajmingen varit sådär med tanke på jobb m.m.

Jag tänker ta det lugnt och undersöka andra föräldradjur och kennlar noggrannt innan jag bestämmer mig för en valp. Har fått lite tips som är värda att undersöka.

Längtar efter att få hem en ny familjemedlem och träningskompis, men det är viktigt att det känns rätt och har så bra tajming som möjligt iaf. Det får ta den tid det tar helt enkelt.

Här kommer recept på ett alternativt fästingmedel. Vet inte om det fungerar på alla hundar, men många som testat är nöjda.

• Koka upp 1 liter vatten som sedan dras av spisen
• Blanda i en hel kryddburk rosmarin
• Häll i 2 msk vinäger
• Låt blandningen svalna
• Sila
• Häll lite av blandningen på en blomsterspruta
• Resten i flaska/burk
• Förvaras kallt

Blandningen sprayas i hundens päls. En del behöver sprayas varje dag och en del klarar sig på någon gång i veckan eller när hunden ska vistas där det finns gott om fästingar. Man får prova sig fram till vad som fungerar.

Nedanstående insändare publicerades i GP i samband med att jag själv blev med hund och nu dök den upp när jag rensade i en låda. 

I den vilda valpens våld

Någon i familjen har kommit på att införskaffa en hundvalp. En sockersöt Engelsk Springer Spaniel. Jag har redan hunnit förtränga vem den skyldige är. Kanske är det jag själv, vem vet?

Min trötta hjärna orkar inte sysselsätta sig med sådana futiliteter längre. Livet handlar numera om att överleva innevarande dag. Kanske kommer det en nästa…

Varför denna trötthet?

Tja, att skaffa valp innebär att slungas tillbaka i tiden. Tillbaka till den period i livet som präglades av småbarnsskrik, kladdiga blöjor, matrester högt och lågt och en ständig brist på sömn orsakad av ideliga brandkårsutryckningar med nappflaskor och skallror under nätternas vargtimmar.

Nu är det vargtimmar dygnet runt. I alla fall nästan. Dagen börjar halv sex med att den vilda valpen vaknar. Husse vaknar millisekunden senare av att valpens kloförsedda tass placeras rakt i nylle på husse innan en blöt nos och våt tunga följer efter. Ingen väckarklocka, så vitt jag minns, har haft denna omedelbara effekt på det medelålders kolli undertecknad utgör så dags på dygnet.

Jag raglar upp för att få på mig morgonrocken, men anfalls av sylvassa mjölktänder. Valpens lilla käft måste ständigt sysselsättas. I brist på annat är mina anklar och tår ett utmärkt arbetsmaterial.

Håller så när på att dråsa in i sängkammarbyrån när jag försöker undvika att trampa på det lilla livet. Efter en stund har jag lyckats få på mig morgonrocken, men den känns egendomligt tung. Vänder mig om och ser att valpen hänger och dinglar i skörten. Befriar rocken från valpens käftar och får samtidigt några mindre hugg som tack.

Innan vi hinner till ytterdörren har den lilla damen sprungit läck. Vi fortsätter ut på gräsmattan utanför. Där förrättas ytterligare några värv. Vaknar definitivt upp ur min sömn när det börjar dugga.

In igen och tillbaka till bingen. Trodde jag. På väg dit sätter jag foten i läckaget. Hoppar på ett ben till tidningskassen och plockar upp en gammal GP och lägger den över pölen. Ivrigt anfallen av valpen som tycker krigsdansen är en rolig lek. Torkar av mig min blöta fot på tidningen innan valpen sliter bladet i stycken.

Passar på att smita ifrån slagfältet och kryper ner i sägnen igen. Men några uppfordrande skall får mig på andra tankar. Valpen vill leka. Det vill inte husse. Jag slänger till henne ett saftigt ben… min vänstra arm och hand och försöker somna om.

Om jag lyckades?

Oooohhaaaaaaajajajajaj… oooyyyyyyyyllllll!

Alla ni som har tävlat agility eller lydnad med er terrier och är medlemmar i Svenska Terrierklubben eller till dem ansluten rasklubb kan tävla om årets agility- eller lydnadsterrier. Senast den 31 januari ska resultaten vara inskickade till tävlingssekreteraren.

Se Terrierklubbens hemsida för mer info.

Vill gärna se fler foxar på listan. :-)

ALI

Större delen av årets första sex månader ägnades åt utbildningen till Allmänlydnadsinstruktör. Om jag vetat innan hur struligt och jobbigt det skulle bli med läraren, projektet m.m. hade jag hellre avstått. Nu är utbildningen genomförd och ligger bakom mig, men den bittra eftersmaken är tyvärr inte helt borta ännu.

Lydnadshelg – Mona Kjernholm

Klubben ordnade en lydnadshelg för instruktörerna och jag gillade verkligen Mona. Hon fick faktiskt ett litet frö att börja gro hos mig och någon gång i framtiden ska jag ge lydnaden ett försök. Om det blir med Ilona eller nästa hund vet jag inte, men tanken och lusten finns där.

Agilityåret

Vilket år det har varit! Jag hade aldrig vågat hoppas på att vi skulle ta oss upp i trean under 2009. Vi har ju trots allt haft en del problem med slalomen och mina idiotiska tävlingsnerver.

Slalomen började lossna i början av året vilket gjorde att jag vågade mer och fick en bättre attityd. Ilona var inte sen att hänga på och hon har fått mycket bättre tryck framåt. När vi hade kommit upp helt i tvåan i våras släppte en del prestationsångest hos mig och jag kunde fokusera mycket bättre.

Vi har visserligen diskat oss i mer än hälften av årets lopp, men många av diskningarna var självvalda och ibland kan en liten detalj i ett lopp vara mer värd än ett resultat. Sakta men säkert ramlade även pinnarna i tvåan in och på årets näst sista tävling knep vi de två sista, en i var klass och vi var uppflyttade till trean. Vi kommer väl i princip att försvinna i mängden av alla superekipage i klass 3, men banorna är mycket roligare och det är genom svåra banor vi kommer att utvecklas.

Här kommer agilityåret 2009 i siffror:

• Sprang totalt 60 officiella lopp
• Nollade 9 lopp = 15%
• Varav dubbelnolla och dubbelvinst i Kumla
• Tog 8 pinnar, fem i hoppklass och tre i agilityklass
• I 17 lopp hade vi fel = 29%
• Diskade oss i 33 lopp = 56%

För att ta mig till tävlingarna har jag åkt ca 830 mil, vilket har genererat en kostnad på ca 10 000 kronor för bensin och anmälningsavgifterna har uppgått till ca 3 300 kr. Tur att det är så jäkla kul, med tanke på hur mycket pengar man lägger på sin hobby. Har valt att inte ens ta med alla de inofficiella tävlingar jag också åkt på.

Jämtlandstriangeln

Karoline, Anna och jag tog oss an Jämtlandstriangeln samt några kortare dagsturer och vilken härlig upplevelse. Jag har verkligen blivit biten och jag är helt säker på att Ilona håller med mig. Vi hade lite otur med vädret och givetvis kändes det i våra ovana kroppar, men det var ändå så underbart att vara ute hela dagarna i denna vackra natur. Till och med de 14 kilona i ryggsäcken bidrog till upplevelsen.

Min förhoppning är att vi får till en liknande vandring under 2010, men gärna minus den förhatliga tågresan.

Agilityträff för foxar

Lite hastigt och lustigt fick vi organiserat en agilityträff för foxterrier på min brukshundklubb. Två dagars härlig träning och trevligt umgänge i varierande väder; ena dagen högsommarvärme och andra dagen ösregn...

För några ekipage avslutades träffen med tävling i Kungsbacka på lördagen. Verkligen jättekul att träffas och troligtvis blir det träff även under 2010, då förhoppningsvis ännu fler har möjlighet att vara med.

Handlingskurs

Var länge sedan sist, så suget efter handlingskurs var stort. Häromkring är det egentligen bara Eva som har kurs á la Greg och turligt nog skulle hon ha kurs under hösten. Jag ville fila på detaljer inför klass 3, men det visade sig att det fanns betydligt mer som hade förbättringspotential. Oj, vad jag hade blivit hemmablind. .

Två kurser har vi hunnit med under hösten/vintern och jag har en massa bra saker att träna på. Vädret har ju begränsat träningen en del, men snön försvinner väl någon gång. Ser fram emot nästa kurs som är på gång i början av 2010. :-)

Viltspår

Tack vare Karoline tog jag upp viltspårandet igen. Jag blev inspirerad av henne och Archie och innan jag visste ordet av var jag anmäld till ett rörligt prov i Skåne. Det provet blev inställt, men det dröjde inte länge innan jag bokat ett rörligt prov hemma. Trots minimal träning fixade Ilona ett 1:a pris på första försöket och klarade skottet galant.

Tävlingsmänniska som jag är, fick jag givetvis blodad tand och bokade snabbt ett nytt prov kommande vecka. Ytterligare ett 1:a pris var i hamn och nu behövdes bara ett ordinarie prov också. Stod som reserv på ett ordinarie i november, men tyvärr blev det inte något återbud. Den 3 december fick vi i alla fall plats på ordinarie och Ilona fixade det sista 1:a priset och således även viltspårschampionatet SE VCH. Min duktiga spårhund!

Sammanfattning

Det har varit ett bra år och jag är full av energi och tillförsikt inför 2010. Vet inte om vi kommer att prestera så vansinnigt mycket under kommande år, men vi ska ha roligt och utvecklas i alla fall.

Det har inte hänt jättemycket sedan sist, men lite aktiva har vi varit. :-)

• Klubben har haft inofficiell tävling i strålande solsken. Var funktionär och tävlade inte själv.
• En höjdpunkt i höstmörkret är i alla fall den handlingskurs som jag går för Eva B. Man blir lätt blind för sin egen handling, så det är superbra att ha någon som petar i detaljer och gör mig uppmärksam på områden med stor förbättringspotential.
• Tagit upp viltspårandet igen och kommer antagligen att starta i öppenklass i år.
• Tävlat klass 3 på Oxie BK och således även gjort min första start i agilityklass 3. Diskade mig i både hopp- och agilityklassen, men är mycket nöjd med Ilonas attityd. Diskningarna berodde enbart på taskig handling, så Ilona skötte sig utmärkt.
• Andra dagen i Skåne spenderades på en trevlig foxpromenad med 7 foxar, 1 fox/dansksvensk, 1 parson och 1 amris.
• Varit på föreläsning om ”Hundens språk” med Renée Sjöberg.

Ska snart blogga ikapp om Jämtland, foxagilityträffen, Kungsbacka och Borås.

Snapphanefejden 25-26 juli

På lördag morgon styrdes kosan mot Hässleholm och två dagars tävlande på Snapphanefejden. Några resultat suktade jag inte efter, utan nu skulle fokus ligga på att köra bra lopp, jobba på problemområden och tänka långsiktigt. Slalom, kontaktfält och fart hade högst prioritet.

Just nu upplever jag att handlingen fungerar riktigt bra och visst klantar jag mig så det blir fel, men Ilona följer till punkt och pricka.

Lördag

I hoppklassen strulade slalom och efter två försök ville jag inte harva längre och vi diskade oss.

Ilona hoppade av gungan då jag gjorde ett tajt bb, men alla kontaktfälten var superfina och jag höll kvar henne ordentligt. Slalomingången var inte riktigt 90-graders, men det fixade Ilona fint. Vid ett ställe i banan placerade jag mig riktigt illa när jag ändrade min handling mot banvandringen och hoppade ffb efter balansen och gjorde ett bb istället. Ilona fattar inte vart hon ska och vi springer ihop efter ett hopphinder. Domaren dömde inte beröringsfel, men det hade varit välförtjänt...

Inkvartering

Natten tillbringades hos Ida och hennes hundar. Skönt att slippa tälta, men Ilona var måttligt road av Albin som uppvaktade alla tikar eftersom Selma löper.

Söndag

I agilityklassen hoppade Ilona av nerfarten på balansen bakom mig, men vi fixade en svår slalomingång och resten av loppet var bra. 

Ilona rev första hindret och jag fokuserade dåligt resten av banan, vilket resulterade i ett ganska slarvigt lopp. Halvvägs sprang Ilona förbi ett hinder, men vi fortsatte och diskade oss.

Skärpning matte

Vid mer än ett tillfälle ändrade jag min handling och hoppade ett planerat ffb efter slalom eller balanshinder. Jag har tränat alldeles för dåligt på detta och när jag är där blir jag osäker på om jag ska tajma rätt och gör bb istället. 

Inkvartering 2

Efter tävlingen åkte vi till Karoline och hennes hundmaffia. Det är Ilonas favoritställe, så hon var överlycklig och tjöt i bilen när vi körde in på gården. Grillen var tänd och vi var snart rejält mätta...

Måndag

Jämtlandstrion träffades över lunch och vi planerade packning, mat m.m. inför vandringen. Efter maten åkte vi till en friluftsbutik i Malmö för att handla lite mat och utrustning.

Inkvartering 3

Nästa stopp på Skåneturnén var hos Susanne och bushundarna. Ilona tycker det är skitkul att åka runt och hälsa på alla hundkompisarna och var hur nöjd som helst.  

Tisdag

Susanne och Zorro tog med oss på trevlig sightseeing i Västra Hamnen under ett par timmar. Susanne är duktig på att laga mat, så efter långpromenaden avnjöt vi en supergod måltid. Åt förstås lite mer än jag borde, men vem kan låta bli när det är så gott...

På kvällen blev det iordningsställande av banområde på Susannes klubb och vi hade väl hoppats att få träna lite inför morgondagens tävling, men de flesta hindren användes till banorna, så det fick vara.

Onsdag

Tog en dagstripp till Karoline för frukost och lite trädgårdsarbete. Vips hade nästan hela dagen gått och snart var det dags för tävling.

Oxie 29 juli

Tillbaka i Malmö och kvällstävlingen på Oxie BK. Det var inte särskilt många starter i klass 2, så jag räknade med en snabb tävling. Fokus låg fortfarande på långsiktighet och inte på resultat.

Hoppklassen var en riktig springbana och vi körde på bra fram till slalomen som var tredje sista hindret. Jag fegar och gör ett ffb för att köra vänsterslalom, men är otydlig och Ilona går in i andra porten. När jag tar tillbaka henne blir hon förbannad och biter mig i handen. Slalomen går bra sedan, men sedan river Ilona kommande hopphinder och vi slutar på 15 fel.

Agilityklassen var härligt knixig och jag hade lite huvudbry med starten. Det löste sig riktigt bra, men under banvandringen hade jag felbedömt ett byte en bit in i banan och trott att jag inte skulle hinna med ett ffb och beslutat mig för bb. Jag hade hunnit med ett ffb, men jag körde enligt planen och det blev riktig ful handling ett par hinder längre fram i banan. Inga fel, men det var inte vackert... Tyvärr rev Ilona näst sista hindret och vi slutade på 5 fel. Som så ofta är det när Ilona måste svänga över hindret som hon river. Jag vet egentligen att jag ska ta det lugnt och inte stressa henne, men jag tänkte mig inte för. Vi hade i alla fall en bra tid och Ilona fixade högerslalom utan vidare.     

Rundresan i Skåne var slut för denna gång och resten av dygnet gick till hemresan.

Den inplanerade valpspecialen blev inställd, men distriktet fixade snabbt en ny i helgen. Lärare var Ingela Dahlstedt och omdömet från andra som gått valpspecialen för henne var enbart gott.

Helgen var mycket intressant, lärorik och inspirerande samt att Ingela själv var mycket engagerad och mån om att vi skulle få så mycket kunskap det bara gick. Just nu har hon själv valp, vilket också bidrog till det givande innehållet.

I och med detta är alla delar av "Allmänlydnadsinstruktörsutbildningen" klara.