Foxen Ilona

Igår startade vi upp projektarbetet och momentet som ska tränas är apportering. Ekipaget har tränat in grunderna, men stött på lite problem på vägen och det är där vi och projektet kommer in. Apportering är ett av de roligaste momenten, så det ska verkligen bli spännande och utmanande att jobba med det i projektet.

Jag tar också tillfället i akt att parallellt med projektet lära in apporteringsmomentet i klass 1 med Ilona. Det svåraste för Ilona är hållandet, men när det lossnar tror jag att resten ger sig ganska snabbt. Inlärningen sker med klicker och jag räknar med att det tar längre tid än med andra metoder där föraren "hjälper" till mer, men när polletten ramlar ner så blir det mycket stabilare. Vill bygga på frivillighet och att det ska vara kul.

Jag hoppas att inlärningen med Ilona kommer att hjälpa mig även i projektet, även om vi kanske inte stöter på exakt samma problem som projektekipaget. Till vår hjälp finns också en mängd litteratur och artiklar om inlärning av apportering och de problem som kan uppstå plus att det finns en massa lydnadsproffs på klubben som man kanske kan få råd av.

2008 var året då jag blev agilitybiten på riktigt och åkte på så många tävlingar jag kunde. Det var förstås på både gott och ont. Det frekventa tävlandet gjorde att vi fick en helt ok vänsterslalom, träffade en massa trevliga människor och hade allmänt kul. Baksidan blev att det var svårt att ladda om inför varje tävling och i slutet av säsongen började det hektiska schemat ta ut sin rätt.

Jag har roat mig med att sammanställa lite siffror:

• Jag var på 24 officiella tävlingar
• Körde 50 lopp totalt i hopp- och agilityklass
• Diskade mig i 23 lopp
• Tog 4 härliga pinnar
• Körde ca 770 mil (gissa om jag hade höga bensinräkningar)

Var förstås på ett antal inofficiella tävlingar och några träningstävlingar också, men kände mig nöjd när jag gjort ovanstående sammanställning. Vill ju inte avskräcka mig inför kommande säsong. ;-)

Till min och Ilonas glädje har Karoline och hundmaffian varit här och hälsat på ett par dagar. Alla fyra hundarna fungerar jättebra ihop och har trivts i den tillfälliga flocken. Snön har begränsat aktiviteterna något, men flera härliga vinterpromenader, lite träning på klubben och annan aktivering har ändå gett trötta, nöjda och glada hundar, för att inte tala om mattarna... :-)


Vy från strandpromenaden ut över havsisen mot Uddevallabron

Det verkar som om problemet med kameran låg i stabiliseringsfunktionen. Jag kollade nog alla andra inställningar, men missade kolla bildstabiliseringen eftersom jag aldrig ändrat den medvetet. Troligtvis hände det när jag återgick till grundinställningarna. (Fast då fanns redan problemet, men egentligen bryr jag mig inte, bara det funkar nu) Bilderna är i alla fall bättre idag, så jag har bestämt att problemet numera är löst och om  kameran fortsätter bråka får jag väl hota med papperskorgen igen....

Kameran fick hänga med till klubben och lite träning i vintersolen.


Boll är det bästa som finns


Vi körde lite hoppteknik


Vi körde inte hela A-hindret, utan bara 2+2 position




Ta bollen då!!!!! Utanför bild ligger bollen som Ilona givetvis hoppas på att jag ska kasta


Ilona poserar gärna


Ilona förvånade mig genom att frivilligt lägga magen mot den kalla snön

Tyvärr en tävling jag helst vill glömma. Dubbla hoppklasser arrangerades, men vi fick inte till det i någon av dem. Jag vet dock orsakerna till dagens fiasko och det mesta går att ändra eller jobba på.

Lite tråkigt var det förstås för Ewa som hade tagit sig tid att komma och kolla på oss.

Försöker ändå fokusera på några bra saker:

• Körde högerslalom i båda loppen, men med mycket trassel. Det gick att byta före och efter slalomen för att kunna springa med hunden på vänster sida, men jag har lovat mig själv att inte fega.
• Slalomingångarna sitter bättre nu och Ilona såg ut att ha full koll där åtminstone.
• I andra loppet stod hindren zick-zack i starten, så jag gav mig på en LOP och även om vi inte fick till bytet mellan andra och tredje hindret, så fungerade det bra att jag placerade mig två hinder in i banan. 

Efter tävlingen bjöd Ewa på fika och en massa valp bus. Fem små vilda valpar, sju veckor gamla, röjde runt med mig och syskonen. De är förstås underbara och jättefina, men samtidigt jobbiga, så jag är glad att jag inte ska ha valp på några år ännu.

Nu dröjer det till påsk innan nästa tävling, så bara vädret tillåter lite träning, så blir det nya tag då. Är visserligen anmäld till inofficiell i Tidaholm till helgen, men så som läget är just nu så hoppar jag den tävlingen.