Foxen Ilona

I helgen som gick avverkades den tredje delen, så nu är jag halvvägs...

Denna helg träffades vi bara lördag-söndag, vilket bara innebar en natt i klubbstugan och alla dess tillhörande ljud.

Lördag

Efter lite teori och fika gick vi ut på plan för att fortsätta med allmänlydnadspasset. Eftersom många av momenten utförs en och en, blev det mycket tid till enskild träning eller "erfarenhetsutbyte med kurskamraterna".

Framåt lunch började det bli segt, så när maten anlände fick vi ett välkommet avbrott.

Alla har fortfarande inte gjort samtliga moment i passet, men förhoppningen var att det skulle vara klart under söndagen. De moment som inte fått "Mycket väl godkänd" måste tränas på och visas upp igen.

Efter lunch var det dags för personliga samtal där vi pratade om varför vi vill bli instruktörer, förväntningar på utbildningen, utbildningens upplägg och innehåll, gruppens sammansättning, egen träningsfilosofi, framtidsplaner m.m.

Under samtalet framförde jag en önskan om mer djup och bredd i utbildningen för att vi instruktörer ska få så mycket kött på benen som möjligt innan vi själva ska ha kurs. Känns som om vi hela tiden skrapar lite på ytan, vilket bara lämnar fler frågor än svar. Läraren förstod fullkomligt, men förklarade att nivån på utbildningen är var den är och att djup och bredd först kommer i utbildningen till SBK Instruktör. Trots kursplanen försöker han ändå ge oss så mycket kan med hänsyn till tidsramarna, vilket förstås uppskattas, men jag känner mig ändå nödgad att söka information och kunskap på egen hand.

Till Ilonas glädje fanns det tillräckligt med ljus för att köra lite agility efter att kursdagen avslutats. De flesta hindren är antagligen i något ridhus som klubben hyr, men en gammal gunga, ett gammalt A-hinder, hopp, långhopp och en kortare slalom fanns i alla fall. Beteendet på gungan har försämrats under vintern, så det gäller att passa på och träna på olika typer när man har chansen. Den begränsade tillgången på hinder och mörkret som började falla gjorde att vi tröttnade ganska snart, så vi gick in för att käka och fixa inför natten.

Denna gång hade vi bestämt oss för att sova på övervåningen, dels på grund av råttgiftet som lagts ut och dels på grund av alla ljud från drickakyl m.m. på nedervåningen. Hundarna var trötta efter att ha varit med under stora delar av dagen och vi mattar likaså, så klockan var inte ens tio när vi kröp ner i sovsäckarna.

Ilona sover ju normalt under täcket och hon envisades med att vilja krypa ner i sovsäcken. Efter att ha hört att en viss strävhårig foxterrier kunde sova längst ner i fotändan, tänkte jag att Ilona kunde få krypa ner och prova i alla fall. Precis som jag väntat mig tyckte hon det var mer än trångt och fick nästan lite panik innan jag fick ut henne igen.

Men skam den som ger sig... Istället försökte hon lägga sig i den övre delen och eftersom jag för tillfället låg på sidan gick det ganska bra, men det dröjde inte länge innan Ilona började bre ut sig för att få bättre plats. Hon såg så förnärmad ut över trängseln att jag fick ett litet bryt och hade svårt för att sluta skratta. Hon fick ligga kvar en stund, men sedan fick hon allt lägga sig på sin egen fäll, annars skulle ingen av oss få någon sömn.

Söndag

Vi var väl inte direkt utvilade, men det kändes bättre att sova där uppe och slippa alla ljuden. En viss herre som är van vid att sova ute i hundgård tyckte att det var väl varmt inne och hade vankat lite under natten, vilket gjort att vi vaknat till flera gånger. Tydligen hade hundarna hittat varandra och fått lust att leka också, fast det vaknade inte jag av som tur var. Hade väl iofs varit en skön syn med en stor schäferhane och en liten foxterriertik som leker mitt i natten.

Största delen av dagen ägnades åt muntliga redovisningar av flera böcker och hundens historia. Efter varje redovisning diskuterades bokens innehåll och lämplighet som kursmaterial. Varje bok hade sin inriktning och filosofi och det var intressant att höra allas uppfattning och inställning till respektive bok.

Efter redovisningarna fylldes resten av dagen med fler samtal, så det hanns inte med något moment alls i passet. Nästa helg är i princip sista chansen att göra klart alla moment, så det gäller att vi håller schemat.

Även till nästa gång som är i slutet av april har vi fått uppgifter som ska redovisas både muntligt och skriftligt. Hittills har redovisningarna haft en tendens att ta lite för mycket tid, så jag hoppas att de läggs på en lagom nivå denna gång. Inte för att det inte är intressant och kul, utan för att det tar tid från de andra delarna som vi också måste hinna med.

Även idag drog vi över tiden och alla var rejält trötta när det var dags att avsluta och åka hem.