Foxen Ilona

Brist på tävlingar i området och ett rejält sug efter att få tävla igen resulterade i en anmälan till klass II tävlingen i Fagersta. De arrangerade dubbla agilityklasser, så jag kunder köra två lopp i alla fall och det faktum att Monica och jag kunde samåka bidrog också. Jag hade inte åkt så långt bara för ett lopp eller om jag varit ensam.

Första start var kl. 08.00 och med ca 5 timmars resa beslutade vi att åka upp redan på fredagen och sova över för att vara lite piggare till tävlingen.

Direkt efter jobbet rullade bilen norrut och ju längre vi kom, desto mer snö och sämre väglag blev det. Nederbörd fattades inte heller, så det var lagom kul att åka i okända trakter i mörkret med snöglobb både uppe och nere. Till slut kom vi i alla fall fram och egentligen gick tiden i bilen ändå ganska fort, men det berodde förstås på att det inte var tyst många sekunder...

Konstaterade att Ängelsberg var riktigt mysigt och att det skulle vara trevligt att återkomma på våren eller sommaren.

När vi gick upp på lördagsmorgonen hade det börjat snöa igen, men vi hoppades att det inte skulle komma så mycket snö att vi fick problem under dagen eller på hemvägen.

Vi var första tävlande på plats och kollade omedelbart hallen och grusunderlaget. Ilona har tidigare inte gillat att hoppa på grus och istället krupit under bommen, så jag var lite orolig för att den egenheten skulle visa sig igen. Gruset visade sig vara jättebra och även om jag inte vågade ropa hej, så kändes det ändå som om jag oroat mig i onödan.

Agilityklass II A

Hoppklassen som var först ut på morgonen hade en ganska lätt bana, så jag blev minst sagt förvånad när de byggt upp agilitybanan och de flesta upplevde den som mycket svårare. Jag fick väl inte direkt någon "vinnarkänsla" inför loppet, men ville ändå göra mitt bästa.

Mitt bästa blev inte någon höjdare och vi klarade visserligen första fällan med tunnel under A-hindret (hunden skulle ta A-hindret), men sedan rev vi femte hindret och sedan gick det bara utför. Jag lyckades sätta foten i ett hinderstöd och rev bommen själv. När vi kom till den för oss mycket svåra slalomingången gjorde jag inte som jag bestämt på banvandringen och Ilona tog visserligen ingången rätt, men sedan blev det inte många portar (det var förstås högerslalom som vi inte är så bra på). Efter tre försök var det bara till att bryta och gå av banan.

Agilityklass II B

En mycket lättare bana, men jag var lite nervös inför slalomen med tanke på föregående lopp. Slalomen gick bra, men tyvärr slappnade jag av lite för mycket och Ilona slank in i en tunnel som låg mer på linjen än det hinder hon skulle ta. Innan loppet hade jag sagt att Ilona inte brukar släppa mig och dra på hindren, men tji fick jag. Jag kallade allt på henne, men alldeles för sent och jag skulle givetvis threadlat, men det gjorde jag inte och disken var ett faktum. Vi fortsatte banan så fort det gick och jag tryckte på och peppade henne ordentligt.

Egentligen undrar jag varför jag måste diska mig för att kunna köra på ordentligt? Jag måste sluta fega för det hjälper uppenbarligen inte i alla fall och Ilona tycker säkert att det är roligare när vi kör för fullt.

Jag stod och tittade på datorn med de rullande resultaten, när jag plötsligt kände en smärta i vaden. Jag vände mig om och sa AJ och bakom mig stod en kärring med en JRT. Jag påtalade att hennes hund bitit mig i vaden och hennes svar var att det var mitt fel som stod för nära. Jag blev alldeles paff över hennes svar eftersom jag stått vid datorn en liten stund och dessutom med ryggen mot dem. Kärringen vägrade be om ursäkt och jag gick därifrån för att inte förstöra mitt humör helt eftersom detta hände mellan mina lopp. Önskar i efterskott att jag inte fegat ut, men om jag skulle ha agerat, skulle jag ha gjort det omedelbart. Är fortfarande öm och lite blå, men ingen större skada skedd.

Monica hade gjort ett jättefint lopp i hoppklassen, så hon vann och tog pinne varför vi förstås stannade till prisutdelningen. Allt var dock klart innan 12.00, men då var det trötta mattar och hundar som packade in sig i bilen för att åka hem. Hemfärden gick allt rätt bra, men jag var rejält trött och det var skönt att köra in på parkeringen hemma för att sedan kunna tillbringa resten av kvällen i soffan. Till och med Ilona var trött och nöjd med att bara ligga i soffan.