Foxen Ilona

För två år sedan gjorde Ilona anlagsprovet och blev godkänd på andra försöket. Anledningen till att hon inte blev godkänd på första var att hon bröt spåret för vilt och hon har ju mycket svårt att motstå färskt vilt…

Efter anlagsprovet har det inte blivit särskilt mycket viltspår, mest beroende på att jag inte vetat hur jag ska gå vidare med att träna skott i spåret. Ilona är ju inte helt bekväm med skott, men det fungerar oftast utan problem när hon jobbar. Vi har till exempel varit på agilitytävling en hel dag med skjutbana alldeles intill och det har gått finfint, men det är viktigt att man tränar på rätt sätt för att inte skapa rädsla.

Under de två år som gått sedan anlagsprovet har hon fått några viltspår och ett antal personspår, men inte med någon regelbundenhet.

Nu i höst fick jag lust igen och vips var Ilona anmäld till ett rörligt prov. Det var väl kanske inte helt genomtänkt och jag hade bara tid att lägga ett spår till henne innan provet. Ödet grep i alla fall in och gav domaren förhinder, vilket egentligen var helt ok.

Till spår nummer två hade jag lurat med en kompis och hennes pistol för att träna på skott i spåret. Dock hade hon lite problem i spåret och ringade mycket. Visserligen hade det regnat rejält innan, så det var nog ganska svårt för henne, men hon jobbade hela tiden i alla fall. Skottet fixade hon över förväntan, så jag tänkte träna någon gång till och om allt gick lika bra då, så var det dags för ett öppenklassprov.

Framförhållning är ju alltid bra… så förra veckan ringde jag upp en domare i närheten och skulle kolla om de fortfarande hade prov eller om det var uppehåll pga jakten. Glädjande nog har de prov så länge det är barmark och jag fick tid redan följande vecka, alltså idag. Jag hade ju tänkt träna lite till, men det var lite pinsamt att förklara det för domaren och Ilona tycker att andras spår är mer intressanta, så det blev till att göra ett försök.

Jag var allt nervös när vi åkte till provet och hoppades att Ilona inte skulle påverkas negativt av mig. Visserligen brukar hon inte ta någon notis om mig när hon spårar, så jag hoppades givetvis att så var fallet även idag.

Framme på plats, på med stövlar och sedan går vi bort till spåret. Jag selar Ilona och sätter henne medan jag undersöker uppsparket/skottplatsen. Sätter på Ilona och hon tar spåret direkt.

Vi har något högt tempo i början, men det regleras efter en bit. Första sträckan är på öppen äng, men det bekom inte Ilona alls och hon är helt klockren in i skogen. Överhuvudtaget är det ganska blött, men inte heller det verkar bekomma henne. Vid första bloduppehållet kryssar hon mycket, men löser det helt ok. Lite ringande här och var i spåret, men inget anmärkningsvärt och hon markerar vilt två gånger men går själv tillbaka och löser spåret utan några särskilda problem.

Inför skottet blir jag ombedd att stanna Ilona och domaren förbereder mig på att det kommer att smälla utav …….. Ilona vill fortsätta spåra och tittar på domaren när han skjuter. Hon reagerar, men visar inte på någon rädsla eller flyktbeteende och jag kan intyga att det small rejält. Jag behöver inte ens sätta på Ilona igen, utan hon tar upp spåret utan vidare och är inom kort framme vid klöven. Hon spårade direkt till slutet och utan tvekan. Vi kampar en stund med klöven innan vi beger oss tillbaka till gården.

Domaren gillade Ilona och hennes arbetsglädje i spåret och han sa flera gånger att hon är en riktigt härlig spårhund.

I alla fall fick vi ett 1:a pris med omdömet utmärkt (6) på spårningsförmåga och lämpligt (5) på arbetstempo, vilket ger en summa av 40 poäng. Max är 42, så jag är helt klart jättenöjd med Ilona.

Det allmänna omdömet lyder så här:

En pigg spårvillig viltintresserad tik som är ute ibland, men går hela tiden tillbaka till sitt spår.

 
En bild från ett av Ilonas första spår

Världens bästa Ilona har fått fira med ett rått älgben och hon ser rätt så nöjd ut.  

Nu hoppas jag att vi kan upprepa prestationen ett par gånger till...