Foxen Ilona

Dagen innan nyårsafton styrdes färden mot Skåneland för några dagars semester och nyårsfirande. För att resan skulle gå snabbare hade jag laddat med en CD-bok och hoppades att CD´n i bilen skulle vara snäll och släppa ut skivorna efteråt.

Ett trevligt stopp på vägen gjordes hos en hundvän som bjöd på fika och smygtitt på finfina småttingar.

Karoline och jag mötte upp på Storegård hundcenter för lite träning och till Ilonas stora glädje fanns det en flyballmaskin. Hemma "fuskar" vi med agility hopphindren så det var lite kul att testa Ilona på den smalare varianten. Lådan var annorlunda utformad mot den vi har hemma, då den saknade hävarmen och plattan var över hela framsidan. Det tog dock bara ett par försök innan hon fattat hur den fungerade. Efter lite bakåtkedjning fungerade det fint med alla fyra hindren, men hon fuskade ibland på tillbakavägen. Det blev även lite nosarbete, agility, frisbee och en sväng på miljöbanan.

Mörkret föll fort, så den planerade skogsslingan gicks till stor del i mörker, men det var inget som bekom hundarna inte även om mattarna snubblade ibland.

Väl hemma hos Karoline vankades god mat och äntligen fick jag hälsa ordentligt på hennes nytillskott. Archie visade sig vara en supertrevlig kille som till och med charmade svårflörtade Ilona.

Nyårsafton

Susanne och bushundarna dök upp på förmiddagen och de hade beställt långpromenad på minst ett par timmar, så tre mattar och sex hundar gav sig ut i den friska, härliga och kyliga vinterluften. Vi kom förstås inte så långt innan jakthunden Ilona fick upp ett spår och drog iväg på egna äventyr. Oftast kommer hon efter en stund, men så blev det inte riktig denna gång. Till slut tröttnade jag på att vänta så jag fick sonika gå och hämta henne. Jag hann nästan ända tillbaka till huset innan jag hittade henne och hon såg lite spak ut, så då kändes det som om hon ändå fått en liten läxa... Ha, ha, trodde jag alltså...

I slutet av vår långpromenad var det åter dags för ny utflykt, men denna gång skrämde hon mig rejält. Jag förbannade förstås mig själv som inte kopplat henne mer och inte heller nu kom hon tillbaka. Efter en liten stund hör vi hur en hund skallar på avstånd och vi gissar alla på att det är Ilona som hittat något vilt. Markerna är ju fulla med vildsvin, så jag började bli nervös över att hon hittat dem. Ilona brukar inte driva med skall, så jag kunde inte avgöra vad hon fått korn på. Jag går mot ljudet, men plötsligt är det tyst och det är då jag började bli riktigt rädd för vad hon hittat. Jag såg rådjur, men också något som jag tyckte såg ut som en gris... och grisar kan göra mycket skada på en lien terrier...

Ytorna är jättestora och när jag gått stora delar av rundan igen bestämde jag mig för att gå tillbaka till huset. På vägen tillbaka ringde tjejerna och berättade att Ilona stått på trappen och skällt för att få komma in. Oj, vad lättad jag blev. Hon hade säkert varit borta 1,5 timmar och mycket kan hända på den tiden. Ilona var helt slut efter det äventyret och hon föll i princip ihop i en hög och somnade. Hon var oskadd, men med ganska ömma tassar. Den ojämna terrängen var rejält frusen, så för en stadsterriers ovana tassar kändes det nog en del...

Tyvärr var Karoline tvungen att jobba, så jag och Susanne fick fira själva med alla hundarna. Smällandet var betydligt lugnare på landet, så även om det sköts lite vid tolvslaget, var det Ilonas bästa nyår hittills.

När vi skulle snabbrasta hundarna innan läggdags, prasslade det ordentligt vid vägen utanför huset och vi skrämde upp varandra genom att fantisera om grisar som skulle rusa ut ur träden mot oss... Vi gick åt andra hållet och så fort hundarna pinkat det värsta pep vi snabbt in igen. Tänk vad fantasin sätter fart i mörkret.

Jag fick fungera som stand in matte under natten och då jag var omringad av tre hundar blev ställningen lite enformig. Det var förstås mysigt, så egentligen hade jag inte ont av trängseln alls...

Nyårsdagen

Gårdagens strapatser märktes på Ilona som var betydligt lugnare än vanligt och tog gärna chansen att lägga sig i en av hundsängarna kring den varma kaminen. Vi var alla överens om att vi aldrig sett henne så spak.

Under långpromenaden fick Ilona vara kopplad hela tiden för att undvika upprepning. Trodde egentligen att hon var för trött för att försöka rymma igen, men jag tänkte inte ta några risker. Jag själv var också mör efter gårdagens ca fyra timmar lång promenad och letande, så det var helt ok med lugn promenad i vinterkylan.

Susanne skulle tyvärr jobba på fredagen, så hon och bushundarna åkte tillbaka till storstaden. Karoline och jag gjorde inte många knop under kvällen, utan myste med hundarna i soffan istället.

Det var lite kul att se hur Ilona trivdes bättre och bättre med Archie. Generellt sett är hon inte särskilt förtjust i hanar, men tydligen var denna herre helt ok. Han respekterade hennes gränser och betedde sig mer som hundkompis än hane, vilket är avgörande för Ilona.

Fredag

Vips så var det sista dagen på semestertrippen i Skåne och vi skulle avsluta med ännu en långpromenad i Söderåsens nationalpark (tror jag det var). På vägen dit kunde vi inte låta bli att stanna till vid en stor djurbutik och handla lite grejor till hundarna. (Jag tänker inte räkna efter, men ibland känns det som om jag lägger mer pengar på henne än på mig. Nu är hon ju förstås det bästa jag har, så det får väl vara ok.)

Jag tog några kort, men tyvärr har nog kameran sett sina bästa dagar. Hur jag än ställer in och har mig, lyckas jag inte få till några bra bilder. Jag borde inte bli sämre och sämre, så jag skyller på att kameran har gjort sitt.

En av de bättre

Hemresan kändes lååååång, så det var tur att jag hade CD-boken som sällskap.

Stort tack till Karoline och Susanne för ett mycket trevligt nyårsfirande och minisemester i Skåne. Det gör jag gärna om... och Ilona också...

...har den efterlängtade julledigheten kommit.

12 långa härliga lediga dagar att se fram emot.  :-)  Just nu känns det som en evighet tills jag ska börja jobba igen och tyvärr vet jag att det ändå går i ett nafs, men det känns mycket bra att tänka på att det är först nästa år som stegen styrs mot kontoret igen... 

Ledigheten ska ägnas en hel del till böcker/DVD om hundträning m.m. och givetvis praktisk träning också. En och annan härlig skogspromenad med glimmande frost ska väl hinnas med också.


God Jul & Gott Nytt År!

Igår pluggade jag in doftavgivaren med Dog Appeasing Pheromone och hoppas att den ska ha lika bra effekt även detta år. Ilona är berörd av fyrverkerier och smällare, men "DAP:en" hade mycket lugnande effekt förra året. Hon reagerade fortfarande på ljuden och visade att hon inte tyckte om dem, men en klar förbättring.

Förutom doftavgivaren hade Ilona även halsbandet förra året, men det var inte alls så effektivt. Enligt förpackningen ska effekten vara ca 4 veckor, men jag märkte bara effekt under en knapp vecka. Fördelen med halsbandet är att det sitter på hunden hela tiden och börjar verka så fort man satt på halsbandet. Doftavgivaren behöver sitta i ett par veckor innan full effekt uppnås.

Förra året pågick smällandet under ca 1,5 månader och det är lika bra att förbereda sig på att det blir likadant i år.

På nyår flyr vi stan och ut på landet till goda vänner och busiga hundkompisar.

Här kan man läsa mer om D.A.P.

I fredags var Bodil och delar av minicirkusen på besök i studion hos Rix Mogonzoo. Missade själv inslaget då jag var på jobbet, men de har lagt ut lite bilder. Inga foxar denna gång tyvärr...

Klicka här

Den 3 november var jag i Göteborg på föreläsning i "Tävlingspsykologi och mental träning för hundsportare" med Niina Svartberg. 

Jag har för länge sedan köpt boken "Lyckas på tävling" av Niina Svartberg, men har ännu inte fått tummen ur att läsa den. Föreläsningen var drygt två timmar lång och skrapade som väntat bara på ytan. Det är ju omöjligt att gå på djupet i ett sådant här stort ämne under en kort föreläsning. Jag fick i alla fall mersmak och ska börja läsa boken snarast.

Allt som Niina tog upp är egentligen ganska självklart om man tänker efter, men det gäller att styra tankarna åt rätt håll...

______________________________________________________________________________

Här kommer de anteckningar jag gjorde under föreläsningen:

Enkelt uttryckt handlar det om att "styra tankar".

Faktorer som påverkar:

• Tävlingsnerver
• Koncentration
• Självförtroende
• Målsättning
• Konstruktivt tänkande
• Störningskontroll
• Träna för tävling
• Tävlingsrutiner

Koncentration

Koncentration är den viktigaste egenskapen för att lyckas.

Full koncentration behövs från både hund och förare.

Störst fokus ska läggas på uppgiften istället för på resultatet. Vi kan ändå inte styra resultatet, så det är bara slöseri med tid och energi.

Samma koncentrationsnivå ska finnas både på träning och på tävling.

Viktigt med ögonkontroll. Lätt att bli medveten om det man tittar på och om man tittar på "fel" saker kan man lätt tappa koncentrationen.

Lätt att tappa koncentrationen för tidigt. Koncentrationen ska hållas tills sista hindret är taget eller tills sista momentet är slut.

Vägra bli en störning själv som bryter koncentrationen för hunden.

Se varje situation som chans till övning och utmaning för att bli bättre istället för att lägga vikten på svårigheten.

Målsättning

• Uppgiftsmål
• Resultatmål
• Känslomål

Viktigt att skapa mål som man själv kan kontrollera. Eftersom vi inte kan kontrollera resultatmål ska koncentrationen läggas på uppgiftsmål. Resultat beror på övriga deltagare, domare m.m. och vi bör inte låta dem avgöra om man är nöjd eller inte.

Känslomål existerar både för hund och förare.

Tydliga träningsmål gör att man får ut mesta möjliga av varje träningspass.

Nervositet

50/50 = Vi är som mest motiverade när det finns 50 % chans att det ska gå bra

10 % chans = Negativ inställning

90 % chans = Kan skapa nonchalans

Vi låter tankarna styra oss istället för att vi styr tankarna.

Försöka koncentrera sig på praktiska saker, göra något, istället för att fokusera på hur det känns och hur nervös man är.

Viktigt att skapa nervositet under träning för att vara förberedd på tävling. Både för hund och förare.

Hunden ska gilla att träna och tävla och som förare måste man se till att hunden har det bra och har kul.

Kroppsspråket påverkar tankarna och vi kan använda det för att motverka nervositet. Lugna rörelser och lugn andning.

Rutiner gör det lättare att förbereda sig och skapar trygghet som motverkar nervositet. Koncentrationsförmågan ökar också.

Uppgiftsmål är bättre för nervositeten och resultatmålen kan läggas åt sidan.

Tävlingsattityd

• Kan jag päverka?
  • Vilka tankar vill jag ha i huvudet?
  • Vilka tankar hjälper mig?
• Möjligheter och utmaningar
• Ta planen i besittning
• Ta ansvar
  • Om det inte går som man tänkt, hem och träna igen, träna annorlunda
  • Om det går bra, ta ansvar för det också.
• Hundens upplevelse

Eftersom jag dumt nog döpt den gamla bloggen till hundarnas namn, kändes det inte bra att fortsätta i den efter det att Benji flyttat. Min förhoppning var att fox.blogg.se skulle vara ledigt, men det var taget av någon som var irriterad på något år 2006 och då var tvungen att skapa en blogg som inte ens använts sedan det första inlägget. :-(  Jag vill ha något neutralt, så det fick bli foxterrier.blogg.se istället.  

Har inte hittat någon bättre design och eftersom jag faktiskt gillar den här, får den hänga med så länge.