Foxen Ilona

Just nu är det ju tyvärr många faktorer som gör att det inte blir lika mycket träning eller aktivitet för Ilona som hon är van vid och det börjar märkas…

Dessa enorma mängder med snö gör att det inte går att träna agility ute och begränsar även variationen på promenaderna. När det har varit -15 grader eller kallare har inte heller Ilona haft någon större lust att vara utomhus. Tränat har vi bara gjort om det varit över -10 grader. För att främja bildandet av päls har hon bara haft på sig täcke om det varit kallare än -10 grader samt i bilen och på träning oavsett grader. Någon underull har hon inte, men hon har aldrig haft så tjock päls som nu och hon verkar frysa betydligt mindre nu än vad hon gjorde i slutet av förra året. Enda nackdelen blir väl vid fällningen i vår…

Sedan slutet av förra året har det också varit mycket på både jobbet och fritiden (ideellt arbete m.m.) som tagit tid från hunderiet. Det senaste är ju flytten och all den tid det tar att rensa och packa.

Att mental stimulans och fysisk aktivitet blivit lägre under en kortare period har i alla fall hittills inte påverkat Ilona och ibland behövs förstås viloperioder, men nu märks det att hon är understimulerad.

• Ilona har alltid gillat mat och godis, men nu har intensiteten ökat några snäpp
• När vi väl får chans att träna har hon svårare att koncentrera sig och har för mycket lagrad energi som vill ut på en gång. Träningen anpassas förstås, men blir inte lika effektiv som vanligt
• Kan reagera på ljud som hon vanligtvis inte bryr sig om. Skaffar sig alltså egna uppgifter…
• Sämre passivitet
• Känsligare för andra hundars signaler

Det blir ju mycket mer ”nonsens-träning” hemma, men det räcker bara så långt… Efter vinter kommer vår, så det är ju bara att se tiden an. Snart har vi flyttat, sedan försvinner snön och då blir allt som vanligt igen.

I fredags kom äntligen resultaten in på hunddata. :-)

Ansökan om viltspårschampionatet kan göras via SKK´s hemsida och kontroll av meriterna görs direkt, så nu är Ilona godkänd champion och titeln S VCH har registrerats officiellt på hunddata. Titeln kommer att registreras om efter nyår, då landskoden ändras från S till SE.

Jag har beställt diplomet också, även om det kostar en liten slant. 

För att erhålla viltspårschampionatet måste minst ett av de tre 1:a prisen ha tagits på ett ordinarie prov och de två första proven vi gjort var båda rörliga. Att ta upp viltspårandet igen var ju inte jätteplanerat, vilket innebar att vi fick plats på ett ordinarie prov först nu i december. Jag stod som reserv vid det ordinarie provet i november, men det blev inget återbud.

Idag var det i alla fall dags för vårt prov och snön hade tack och lov hållit sig borta. Dock har det varit en mycket vacker vinterdag med minusgrader och gnistrande rimfrost på träd och mark. På vägen dit tänkte jag på att vi haft lite olika väderförhållande på alla tre proven;

* Första provet var det mycket blött i terrängen
* Andra provet var det ganska hård vind
* Dagens prov med flera minusgrader

Dagens spår gick genom barrskog, lövskog, hygge, åker, mossmark och över bäckar, växelvis rejält kuperat. Jag upplevde att Ilona hade full koll på sin uppgift och minusgraderna verkade inte vara något problem alls.

Första halvan av spåret gick utan problem, men sedan märkte jag att hon hade hög näsa och sa det till domaren. Vi fortsatte och efter ca 20 meter började hon pendla med huvudet för att lokalisera varifrån den lockande viltdoften kom ifrån. Då är det ingen tvekan om att hon fått färsk doft i näsan och ville gärna kolla upp den närmare. Domaren säger att älgen antagligen stått där strax innan vi kom och trampat runt en del, då rimfrosten var borta på marken.

Ilona fick chans att lösa det själv, men efter en stund bestämde jag mig för att ge henne lite stöd. Ilona hade fortfarande svårt att släppa älgen, men slutligen gick hon på spåret igen och vi kunde slutföra. Efteråt fick jag reda på att återgången var precis där, så det var ju inte konstigt att det blev svårt för henne...

Väl framme vid klöven frågade domaren om hon blev champion nu och trots att uttalandet tydde på ett 1:a pris, ville jag ändå inte ta ut någon i förskott. Jag svarade att det beror på vad du säger nu och får då svaret att Ilona får ett 1:a pris.

Det var en oerhört stolt matte som gick tillbaka för att få protokoll, diplom och köpa championatsrosetten. :-)

När det gäller spårförmågan fick Ilona 5 (utmärkt) och 6 (lämpligt) på arbetstempo, vilket ger en totalsumma på 37 poäng.

Allmänt omdöme: Gör ett fint arbete, men har problem vid älgstörning.

Ilona kan numera titulera sig Svensk Viltspårs Champion (SVCh) :-)

Ilonas andra start i öppenklass viltspår och även denna gång fixade hon ett 1:a pris. :-)

Dock är det väldigt svårt att ignorera vilt. Domaren gissade på grävling och egentligen är det ju förståeligt att en grythund reagerar på grävling… Hon löser det i alla fall och går själv tillbaka till spåret.

På spårningsförmåga fick Ilona utmärkt (5) och arbetstempot var lämpligt (5), vilket ger en summa av 35 poäng. Något lägre poäng än hon fick på förra provet, men helt ok med tanke på hård vind och viltstörningarna.

Allmänt omdöme:

Har hjälp av vind i vinklar och tar dem direkt. För övrigt två viltstörningar som hon löser själv.

Jag är så stolt över min duktiga spårhund!

För två år sedan gjorde Ilona anlagsprovet och blev godkänd på andra försöket. Anledningen till att hon inte blev godkänd på första var att hon bröt spåret för vilt och hon har ju mycket svårt att motstå färskt vilt…

Efter anlagsprovet har det inte blivit särskilt mycket viltspår, mest beroende på att jag inte vetat hur jag ska gå vidare med att träna skott i spåret. Ilona är ju inte helt bekväm med skott, men det fungerar oftast utan problem när hon jobbar. Vi har till exempel varit på agilitytävling en hel dag med skjutbana alldeles intill och det har gått finfint, men det är viktigt att man tränar på rätt sätt för att inte skapa rädsla.

Under de två år som gått sedan anlagsprovet har hon fått några viltspår och ett antal personspår, men inte med någon regelbundenhet.

Nu i höst fick jag lust igen och vips var Ilona anmäld till ett rörligt prov. Det var väl kanske inte helt genomtänkt och jag hade bara tid att lägga ett spår till henne innan provet. Ödet grep i alla fall in och gav domaren förhinder, vilket egentligen var helt ok.

Till spår nummer två hade jag lurat med en kompis och hennes pistol för att träna på skott i spåret. Dock hade hon lite problem i spåret och ringade mycket. Visserligen hade det regnat rejält innan, så det var nog ganska svårt för henne, men hon jobbade hela tiden i alla fall. Skottet fixade hon över förväntan, så jag tänkte träna någon gång till och om allt gick lika bra då, så var det dags för ett öppenklassprov.

Framförhållning är ju alltid bra… så förra veckan ringde jag upp en domare i närheten och skulle kolla om de fortfarande hade prov eller om det var uppehåll pga jakten. Glädjande nog har de prov så länge det är barmark och jag fick tid redan följande vecka, alltså idag. Jag hade ju tänkt träna lite till, men det var lite pinsamt att förklara det för domaren och Ilona tycker att andras spår är mer intressanta, så det blev till att göra ett försök.

Jag var allt nervös när vi åkte till provet och hoppades att Ilona inte skulle påverkas negativt av mig. Visserligen brukar hon inte ta någon notis om mig när hon spårar, så jag hoppades givetvis att så var fallet även idag.

Framme på plats, på med stövlar och sedan går vi bort till spåret. Jag selar Ilona och sätter henne medan jag undersöker uppsparket/skottplatsen. Sätter på Ilona och hon tar spåret direkt.

Vi har något högt tempo i början, men det regleras efter en bit. Första sträckan är på öppen äng, men det bekom inte Ilona alls och hon är helt klockren in i skogen. Överhuvudtaget är det ganska blött, men inte heller det verkar bekomma henne. Vid första bloduppehållet kryssar hon mycket, men löser det helt ok. Lite ringande här och var i spåret, men inget anmärkningsvärt och hon markerar vilt två gånger men går själv tillbaka och löser spåret utan några särskilda problem.

Inför skottet blir jag ombedd att stanna Ilona och domaren förbereder mig på att det kommer att smälla utav …….. Ilona vill fortsätta spåra och tittar på domaren när han skjuter. Hon reagerar, men visar inte på någon rädsla eller flyktbeteende och jag kan intyga att det small rejält. Jag behöver inte ens sätta på Ilona igen, utan hon tar upp spåret utan vidare och är inom kort framme vid klöven. Hon spårade direkt till slutet och utan tvekan. Vi kampar en stund med klöven innan vi beger oss tillbaka till gården.

Domaren gillade Ilona och hennes arbetsglädje i spåret och han sa flera gånger att hon är en riktigt härlig spårhund.

I alla fall fick vi ett 1:a pris med omdömet utmärkt (6) på spårningsförmåga och lämpligt (5) på arbetstempo, vilket ger en summa av 40 poäng. Max är 42, så jag är helt klart jättenöjd med Ilona.

Det allmänna omdömet lyder så här:

En pigg spårvillig viltintresserad tik som är ute ibland, men går hela tiden tillbaka till sitt spår.

 
En bild från ett av Ilonas första spår

Världens bästa Ilona har fått fira med ett rått älgben och hon ser rätt så nöjd ut.  

Nu hoppas jag att vi kan upprepa prestationen ett par gånger till...  

Inatt fick jag bada Ilona för att snabbt rensa päls och hud från fästinghalsbandet.

I lite drygt en vecka har Ilona haft halsbandet till och från, då hon varje år fått lite klåda i början av användandet. Tidigare har det dock löst sig genom att hon inte haft halsbandet hela dygnet och efter 1-2 veckor har det klingat av och varit ok resten av sommaren.

Så blev det inte denna gång... För några dagar sedan upplevde jag att hon kliade ovanligt mycket, men reflekterade först inte över det eftersom hon fäller en del just nu och då kliar det ju för det också. Fästinghalsbandet åkte genast av och jag tänkte låta det vara av ett tag tills klådan lagt sig lite.

Klådan klingade dock inte av och sent igår kväll började hon se lidande ut. Kollade igenom pälsen och upptäcker röda utslag på huden och när jag rörde vid dem himlade Ilona med ögonen, så jag förstod att det kliade ordentligt.

Medlet från fästinghalsbandet skulle bort och det så fort som möjligt, så vid halvett tiden inatt åkte Ilona in i duschen. Det var långt ifrån populärt att bli badad vid den tiden när hon helst hade krupit under täcket för att sova som en sten...

Direkt när jag vaknade imorse kollade jag huden och utslagen hade minskat betydligt. Klådan verkade också ha gett med sig lite. Skönt att det gick snabbt att lindra besvären för det är inte kul med klåda.

Tidigare år har det fungerat bra med halsbandet och Ilona har i princip varit fästingfri. Hon har kanske fått 2-3 fästingar på hela säsongen, vilket har känts helt ok. Inget medel är ju 100%. Nu är jag långt ifrån säker längre...

I helgen träffade jag Sanna som hade med sig den helt underbara tavlan på Ilona som hon målat. Ju mer jag tittar på konstverket desto bättre blir det och färgerna är verkligen härliga.

Försöker träna apportering några korta stunder varje dag och idag fick vi ett genombrott. Gripandet utökades till ett hållande i en hel sekund. :-)

Att gripa har hela tiden varit lätt och hon kan hämta och bära apporten ganska länge, men att hålla när hon själv är stilla och passiv är svårt. Nu har i alla fall polletten börjat röra sig...

Det verkar som om problemet med kameran låg i stabiliseringsfunktionen. Jag kollade nog alla andra inställningar, men missade kolla bildstabiliseringen eftersom jag aldrig ändrat den medvetet. Troligtvis hände det när jag återgick till grundinställningarna. (Fast då fanns redan problemet, men egentligen bryr jag mig inte, bara det funkar nu) Bilderna är i alla fall bättre idag, så jag har bestämt att problemet numera är löst och om  kameran fortsätter bråka får jag väl hota med papperskorgen igen....

Kameran fick hänga med till klubben och lite träning i vintersolen.


Boll är det bästa som finns


Vi körde lite hoppteknik


Vi körde inte hela A-hindret, utan bara 2+2 position




Ta bollen då!!!!! Utanför bild ligger bollen som Ilona givetvis hoppas på att jag ska kasta


Ilona poserar gärna


Ilona förvånade mig genom att frivilligt lägga magen mot den kalla snön