Foxen Ilona

Inofficiell tävling med två agilityklasser och två hoppklasser.

Öppen agilityklass A

En riktigt knixig bana med hela 22 hinder. Målet för loppet var att jag skulle bryta den onda cirkeln med att jag har svårt att fokusera i första loppet för dagen. Min nervositet har en tendens att skapa "overload" i hjärnan.

Ingen var mer förvånad än jag när vi gick i mål med en härlig nolla och det kändes så bra att jag lyckats fokusera trots nervositeten. Gensvaret från Ilona var också tydligt och jag tror att hon verkligen fick en positiv känsla av loppet.

Kontaktfälten var jättefina och Ilona gick utan problem ner i position för att invänta släppkommando. Jag har slarvat med kriterierna på vissa tävlingar, but no more.

Vi slutade på en tredje plats.

Öppen agilityklass B

Lite luft gick väl ur mig i förra loppet och det kändes lite som om att vad som än händer i de kommande loppen, så skulle känslan från första loppet ändå hänga kvar...

Banan var mycket lättare än den första och den största svårigheten för oss var högerslalom som också hade en ganska svår ingång.

Jag höll ihop rätt bra i detta lopp också och fram till tredje sista hindret hade vi bra flyt och hade till och med klarat högerslalom. Slalomen var fjärde sista hindret och när vi klarat den så slappnade jag av, tappade lite fokus och tajmade kommande bakombyte lite fel vilket resulterade i en vägran och Ilonas nos som putte av bommen. Det ger ju inget att ta tillbaka i det läget, så vi fortsatte och diskade oss.

Ilona hoppade av gungan för tidigt så det måste vi jobba mer på.

Öppen hoppklass A

Både jag och Ilona började bli trötta, vilket genast märktes i slalomen (höger). Det blev lite slarv i slalomen och jag tog om hindren innan för att få sammanhang och vi diskade oss förstås. Vi klarade slalomen på andra försöket och när vi skulle ta närmaste väg ut skickade jag Ilona baklänges över långhoppet istället för hopphindret bredvid. Hon fixade ju det, men det var inte riktigt meningen...

Öppen hoppklass B

Det närmade sig tio timmar på tävlingsplatsen vilket tog ut sin rätt på både mig och Ilona. Ilona verkade dock taggad så jag bestämde mig för att köra sista loppet också. Målet var bara att vi skulle springa och ha kul ihop.

Även i detta lopp var det högerslalom, men Ilona var så trött att den svårigheten blev för mycket. Vi trasslade några gånger, men det blev inte bra och till slut sprang vi bara på.

Jag måste träna mer på att vi springer för fullt på slutrakor och liknande, för Ilona har en tendens till att riva och missa i avståndsbedömningen när det går fort.

Reflektion

• Känns som om jag blivit bättre på att hantera nervositeten
• Är jätteglad över att ha klarat högerslalom på tävling
• De ekologiska kexen från Magnusson fungerar jättebra som extra tillskott mellan loppen. Upplever skillnad jämfört med när hon inte får någon mat under dagen.
• Jag (och även Ilona till viss del) behöver förstärka uthålligheten under långa tävlingsdagar.

Fredag

På fredag eftermiddag packade jag och klubbkamraten min bil full inför första helgen på utbildningen till allmänlydnadsinstruktör i Kungsbacka. Det var bara jag som skulle ha hund med och vi tog därför min bil.

Planen var att vi skulle sova i klubbstugan i alla fall mellan fredag - lördag och i veckan hade jag köpt min allra första egna sovsäck som måste vara en av de minsta någonsin. Jag skrattade när expediten kom tillbaka och frågade om det verkligen kunde finnas en sovsäck i den pyttelilla påsen. Påsen är 27 cm lång, har en diameter på 13 cm och väger 650 gram. Eventuellt blir det vandring i Jämtland i slutet av sommaren, så jag bad expediten ta fram en sovsäck som både var lämplig på vandring sommartid och att sova i inomhus och blev då rekommenderad denna. Jag såg med spänning fram emot att försöka få tillbaka sovsäcken i påsen igen...

Vi var först på plats, men snart hade alla kommit och den obligatoriska presentationen kunde börja. Dock fanns det en extra kursdeltagare utöver de som anmälts och det uppstod lite förvirring. Han fick dock stanna i väntan på att missförståndet skulle utredas. Kvällen blev till största delen en genomgång av utbildningen, förväntningar och praktiska detaljer. Det verkar vara ett trevligt gäng som alla har olika personligheter och olika erfarenheter att bidra med. De flesta har "bruksraser" förutom en dam med Powder Puff, en tjej med Cockrar och så Ilona förstås.

Min klubbkamrat hade inte med sin hund då hon valpat för en vecka sedan, men när det visade sig att vi skulle börja med "Allmänlydnadspasset" redan på lördag förmiddag, bestämde hon sig för att låna en hund. Det var väl inte det enklaste med tanke på att klockan var över tio på kvällen och att det krävdes två bilar med två chaufförer. Eftersom en stor schäferhanne inte går in i min lilla bil var de tvungna att köra ner två bilar för att kunna lämna en... Någon gång efter midnatt anlände hund och bil.

Ingen av oss fick jättemycket sömn under natten. Att man sover sämre borta är bara att vänta, men det var så mycket konstiga ljud från varmvattenberedare, drickakyl som gick igång ett par ggr i timmen m.m. och givetvis vaknade man varje gång. På grund av råttgift och klubbpolicy sov Ilona i buren och hon rumsterade lite under natten, vilket också bidrog till att jag vaknade ibland.

Lördag

Större delen av dagen ägnades åt delar av "Allmänlydnadspasset" med våra egna hundar och som väntat var alla hundarna duktiga. Alla moment ska vara betygsatta med "Mycket väl genomfört" för att vi ska bli godkända och på vissa moment har vi en bit kvar dit. Hanteringen och gå fint är det jag behöver träna mest på med Ilona. De flesta moment som innefattade störning utfördes med boll eller boll i snöre och även om Ilona är van vid viss självkontroll och invänta frikommando, var det lite instabilt. Måste också komma på valfritt moment.

Resten av eftermiddagen bestod av teori och en mycket givande diskussion om de besvärliga situationer som kan uppstå på kurserna.

Varken jag eller klubbkamraten orkade åka hem, så vi bestämde oss för att stanna ännu en natt i klubbstugan. Ljuden från varmvattenberedaren kunde vi inte göra ngt åt, men kylen med drickan drog vi ur och eliminerade åtminstone de ljuden.  

Vi hade fått tips om ett trevligt upplyst motionsspår i Kungsbacka och efter att ha kört fel några ggr hittade vi rätt, men tyvärr valde vi fel när spåret delade sig, så vi var tillbaka vid bilen lite tidigare än väntat. Vi var dock så trötta att vi bara satte oss i bilen, letade upp närmaste snabbmatställe och körde tillbaka till klubben.

Strax innan tio släckte vi ljuset, kröp ner i sovsäckarna och hoppades på bättre sömn än föregående natt.

Söndag

Alla sov betydligt bättre andra natten, men vi var ändå långt ifrån utvilade. Dessutom hade Ilona vaknat vid femtiden och tyckte att nu var det dags att gå upp. Varken hon eller jag är vana vid att lägga oss så tidigt som före tio, så Ilona hade förstås fått nog vid fem. Trots mina farhågor var det inga problem att få tillbaka sovsäcken i påsen.

Under förmiddagen gick vi igenom "Analysinstrumentet", ett verktyg som ska hjälpa oss analysera hund/förare i projektarbetet och hundarna/förarna på kurserna. Efter den teoretiska genomgången fick vi i grupper om tre analysera varandras hundar. Mycket intressant även om kursdeltagarnas hundar inte har särskilt många oönskade beteenden. Det är dock bra att öva upp "ögat" sakta men säkert.

Projektarbetet startades upp på eftermiddagen och ett önskemål var att vi skulle para ihop oss med någon från annan klubb. Det skulle för de flesta innebära ca 10 mil en väg varje gång man skulle träffa projektekipaget, så på grund av logistiken parade de flesta ihop sig klubbvis ändå. Givetvis hade man fått ett jättebra erfarenhetsutbyte med någon från annan klubb, men det måste fungera praktiskt också. Nu gäller det att snabbt få tag på ett ekipage så träningen och dokumentationen kan börja.  

Det har varit en jätteintressant och rolig helg, men jag var så trött på eftermiddagen att det ändå var skönt att åka hem.

Givetvis har vi hemarbete:

• Träning på "Allmänlydnadspasset"
• Projektarbetet
• Grupparbete - recension av bok
• Allmän läsning av böckerna som ingår 

Helg 2 består av L1 (pedagogiken) och då jag redan gått den, blir nästa tillfälle för mig först i mars.

Ilona hamnade på en 5:e plats och hela listan finns här

Konkurrensen kommer bara att hårdna under 2009 då flera skadade och "barnlediga" kommer att vara tillbaka på banan igen. Förhoppningsvis dyker även en del nya ekipage upp också.


Foto: Anna Andersson

Det är lite glest med tävlingar, både officiella och inofficiella och några krockar med andra aktiviteter, men följande är inplanerade:

Kungälv 31 januari - 2 x öppen agility, 2 x öppen hopp

Oskarström 7 februari - 2 x hoppklass I

Tidaholm 14 februari - 2 x öppen agility, 2 x öppen hopp

Sedan är det inga tävlingar på 8 veckor. :-(

Kungsbacka 10 april - hoppklass I, agilityklass II

Skurup 11 april - hoppklass I, agilityklass II, öppen agility

Varberg 18 april - agilityklass II (ej spikad)

Halmstad 2 maj - 2 x hoppklass I

Ulricehamn 9 maj - 2 x hoppklass I

Höör 10 maj - hoppklass I, agilityklass II (beroende på tävlingssug)

Kungälv 16 maj - hoppklass I, agilityklass II

Falkenberg 22 maj - hoppklass I, agilityklass II

Någon gång ska vi förstås bli uppflyttade även i hoppklass, men till det inträffar får jag planera för klass I.

Tyvärr kunde jag inte slutföra utbildningen till Allmänlydnadsinstruktör (ALI) i våras, men nu har jag fått en ny chans. Jag har fått plats på utbildning i Kungsbacka med start nu i januari. Upplägget denna gång skiljer sig en del då utbildningen är förlagd till sex helger (fredag-söndag) under våren med examination i början av juni.

Förra utbildningen var förlagd på en kväll i veckan och kompletterades med några lördagar/söndagar för de moment som krävde dagsljus eller längre tid.

Känns skönt att jag redan genomfört M1 (Allmän mentalkunskap) och L1 (Ledarutveckling) som båda är obligatoriska. 

Ett inslag som jag verkligen ser fram emot är valpspecialen. Ska bli mycket intressant och roligt.

Ska börja ragga ekipage till projektet för att komma igång så snart som möjligt med planeringen.

Turligt nog krockar utbildningen endast med tävlingen i Falkenberg i maj och vill jag kan jag tävla på fredagen innan utbildningen och då endast missa tävlingen på lördagen. Det beslutet får jag förstås ta när det närmar sig och jag vet hur landet ligger.

Det kommer att bli en intensiv vår, men sannolikt också mycket lärorik och rolig.

...får jag lägga in en gammal bild på finaste Ilona i sommargräset. .



Hade först tänkt att köpa ny kamera på rean, men jag vet inte riktigt vad jag ska ha för modell och det är tyvärr så mycket annat man vill ha... Hade väl någonstans också hoppats på att jag skulle få ordning på kameran så den skulle ta sådana här fina bilder igen...

Nej, inte direkt. :-)

På denna sida nyåret har det bara blivit långpromenader och lite träning inomhus, vilket är på tok för lite enligt Ilona. Antingen har vädret satt käppar i hjulet eller så har jag inte haft möjlighet att åka till klubben, men idag tog vi oss äntligen till klubben i förhoppning att underlaget tillät lite träning.

Tyvärr fanns det en del isfläckar på planen, så det blev inte någon avancerad träning. I ena änden var det helt isfritt, så vi körde lite hoppteknik, bland annat basic, progressive och dubbeloxer. Det verkar som om träningen gett resultat, för nu har Ilona inte rivit på bra länge, inte en i oxern och det ser fint ut (för en fox) på första försöket.

Det blev även lite kontaktfält, skick på dold tunnelingång och slalom. Nu längtar jag verkligen till ljusare kvällar och torrare gräsmattor så det går att träna ordentligt. Jag var en av dem som röstade för att hindren skulle vara kvar på klubben istället för att hyra ridhus, men nu när det nästan inte går att träna ångrar jag mig lite...

När det nu inte gick att träna så bra gick vi till skogs för att göra ett uppletande och jag valde terräng med mycket ris och inga träd. Oftast blir det en korridor bland träden i lagom kuperad terräng, men idag ville jag prova något annat. Eftersom det var lite nytt för Ilona med så öppen terräng lade jag bara ut en grej. Ilona hade inte några problem alls och hon var snart tillbaka med grejen.

Vi kampade lite och sedan tänkte jag vara smart att utnyttja riset till att bygga muskler och således gå en omväg tillbaka. Det blir inte riktigt samma rörelser när Ilona är kopplad, så hon gick lös och använde kroppen fint utan att hoppa för mycket. Efter bara en kort bit ser jag på henne att hon fått vilt i nosen och börjar spåra för fullt. Det var nog enbart tur och att hon än så länge var ganska nära mig som gjorde att jag hann stoppa henne, men fasen vilket intresse hon har för att jaga.

Jag måste skärpa till mig och spåra mer med henne (under kontrollerade former) för att försöka stävja dessa egna äventyr hon gärna drar iväg på... Jag märker en tydlig skillnad då hon inte får tillräckligt med nosarbete och det var länge sedan vi spårade eller liknande på regelbunden basis.

Dagen innan nyårsafton styrdes färden mot Skåneland för några dagars semester och nyårsfirande. För att resan skulle gå snabbare hade jag laddat med en CD-bok och hoppades att CD´n i bilen skulle vara snäll och släppa ut skivorna efteråt.

Ett trevligt stopp på vägen gjordes hos en hundvän som bjöd på fika och smygtitt på finfina småttingar.

Karoline och jag mötte upp på Storegård hundcenter för lite träning och till Ilonas stora glädje fanns det en flyballmaskin. Hemma "fuskar" vi med agility hopphindren så det var lite kul att testa Ilona på den smalare varianten. Lådan var annorlunda utformad mot den vi har hemma, då den saknade hävarmen och plattan var över hela framsidan. Det tog dock bara ett par försök innan hon fattat hur den fungerade. Efter lite bakåtkedjning fungerade det fint med alla fyra hindren, men hon fuskade ibland på tillbakavägen. Det blev även lite nosarbete, agility, frisbee och en sväng på miljöbanan.

Mörkret föll fort, så den planerade skogsslingan gicks till stor del i mörker, men det var inget som bekom hundarna inte även om mattarna snubblade ibland.

Väl hemma hos Karoline vankades god mat och äntligen fick jag hälsa ordentligt på hennes nytillskott. Archie visade sig vara en supertrevlig kille som till och med charmade svårflörtade Ilona.

Nyårsafton

Susanne och bushundarna dök upp på förmiddagen och de hade beställt långpromenad på minst ett par timmar, så tre mattar och sex hundar gav sig ut i den friska, härliga och kyliga vinterluften. Vi kom förstås inte så långt innan jakthunden Ilona fick upp ett spår och drog iväg på egna äventyr. Oftast kommer hon efter en stund, men så blev det inte riktig denna gång. Till slut tröttnade jag på att vänta så jag fick sonika gå och hämta henne. Jag hann nästan ända tillbaka till huset innan jag hittade henne och hon såg lite spak ut, så då kändes det som om hon ändå fått en liten läxa... Ha, ha, trodde jag alltså...

I slutet av vår långpromenad var det åter dags för ny utflykt, men denna gång skrämde hon mig rejält. Jag förbannade förstås mig själv som inte kopplat henne mer och inte heller nu kom hon tillbaka. Efter en liten stund hör vi hur en hund skallar på avstånd och vi gissar alla på att det är Ilona som hittat något vilt. Markerna är ju fulla med vildsvin, så jag började bli nervös över att hon hittat dem. Ilona brukar inte driva med skall, så jag kunde inte avgöra vad hon fått korn på. Jag går mot ljudet, men plötsligt är det tyst och det är då jag började bli riktigt rädd för vad hon hittat. Jag såg rådjur, men också något som jag tyckte såg ut som en gris... och grisar kan göra mycket skada på en lien terrier...

Ytorna är jättestora och när jag gått stora delar av rundan igen bestämde jag mig för att gå tillbaka till huset. På vägen tillbaka ringde tjejerna och berättade att Ilona stått på trappen och skällt för att få komma in. Oj, vad lättad jag blev. Hon hade säkert varit borta 1,5 timmar och mycket kan hända på den tiden. Ilona var helt slut efter det äventyret och hon föll i princip ihop i en hög och somnade. Hon var oskadd, men med ganska ömma tassar. Den ojämna terrängen var rejält frusen, så för en stadsterriers ovana tassar kändes det nog en del...

Tyvärr var Karoline tvungen att jobba, så jag och Susanne fick fira själva med alla hundarna. Smällandet var betydligt lugnare på landet, så även om det sköts lite vid tolvslaget, var det Ilonas bästa nyår hittills.

När vi skulle snabbrasta hundarna innan läggdags, prasslade det ordentligt vid vägen utanför huset och vi skrämde upp varandra genom att fantisera om grisar som skulle rusa ut ur träden mot oss... Vi gick åt andra hållet och så fort hundarna pinkat det värsta pep vi snabbt in igen. Tänk vad fantasin sätter fart i mörkret.

Jag fick fungera som stand in matte under natten och då jag var omringad av tre hundar blev ställningen lite enformig. Det var förstås mysigt, så egentligen hade jag inte ont av trängseln alls...

Nyårsdagen

Gårdagens strapatser märktes på Ilona som var betydligt lugnare än vanligt och tog gärna chansen att lägga sig i en av hundsängarna kring den varma kaminen. Vi var alla överens om att vi aldrig sett henne så spak.

Under långpromenaden fick Ilona vara kopplad hela tiden för att undvika upprepning. Trodde egentligen att hon var för trött för att försöka rymma igen, men jag tänkte inte ta några risker. Jag själv var också mör efter gårdagens ca fyra timmar lång promenad och letande, så det var helt ok med lugn promenad i vinterkylan.

Susanne skulle tyvärr jobba på fredagen, så hon och bushundarna åkte tillbaka till storstaden. Karoline och jag gjorde inte många knop under kvällen, utan myste med hundarna i soffan istället.

Det var lite kul att se hur Ilona trivdes bättre och bättre med Archie. Generellt sett är hon inte särskilt förtjust i hanar, men tydligen var denna herre helt ok. Han respekterade hennes gränser och betedde sig mer som hundkompis än hane, vilket är avgörande för Ilona.

Fredag

Vips så var det sista dagen på semestertrippen i Skåne och vi skulle avsluta med ännu en långpromenad i Söderåsens nationalpark (tror jag det var). På vägen dit kunde vi inte låta bli att stanna till vid en stor djurbutik och handla lite grejor till hundarna. (Jag tänker inte räkna efter, men ibland känns det som om jag lägger mer pengar på henne än på mig. Nu är hon ju förstås det bästa jag har, så det får väl vara ok.)

Jag tog några kort, men tyvärr har nog kameran sett sina bästa dagar. Hur jag än ställer in och har mig, lyckas jag inte få till några bra bilder. Jag borde inte bli sämre och sämre, så jag skyller på att kameran har gjort sitt.

Hemresan kändes lååååång, så det var tur att jag hade CD-boken som sällskap.

Stort tack till Karoline och Susanne för ett mycket trevligt nyårsfirande och minisemester i Skåne. Det gör jag gärna om... och Ilona också...