Foxen Ilona

Nedanstående insändare publicerades i GP i samband med att jag själv blev med hund och nu dök den upp när jag rensade i en låda. 

I den vilda valpens våld

 

Någon i familjen har kommit på att införskaffa en hundvalp. En sockersöt Engelsk Springer Spaniel. Jag har redan hunnit förtränga vem den skyldige är. Kanske är det jag själv, vem vet?

 

Min trötta hjärna orkar inte sysselsätta sig med sådana futiliteter längre. Livet handlar numera om att överleva innevarande dag. Kanske kommer det en nästa…

 

Varför denna trötthet?

 

Tja, att skaffa valp innebär att slungas tillbaka i tiden. Tillbaka till den period i livet som präglades av småbarnsskrik, kladdiga blöjor, matrester högt och lågt och en ständig brist på sömn orsakad av ideliga brandkårsutryckningar med nappflaskor och skallror under nätternas vargtimmar.

 

Nu är det vargtimmar dygnet runt. I alla fall nästan. Dagen börjar halv sex med att den vilda valpen vaknar. Husse vaknar millisekunden senare av att valpens kloförsedda tass placeras rakt i nylle på husse innan en blöt nos och våt tunga följer efter. Ingen väckarklocka, så vitt jag minns, har haft denna omedelbara effekt på det medelålders kolli undertecknad utgör så dags på dygnet.

 

Jag raglar upp för att få på mig morgonrocken, men anfalls av sylvassa mjölktänder. Valpens lilla käft måste ständigt sysselsättas. I brist på annat är mina anklar och tår ett utmärkt arbetsmaterial.

 

Håller så när på att dråsa in i sängkammarbyrån när jag försöker undvika att trampa på det lilla livet. Efter en stund har jag lyckats få på mig morgonrocken, men den känns egendomligt tung. Vänder mig om och ser att valpen hänger och dinglar i skörten. Befriar rocken från valpens käftar och får samtidigt några mindre hugg som tack.

 

Innan vi hinner till ytterdörren har den lilla damen sprungit läck. Vi fortsätter ut på gräsmattan utanför. Där förrättas ytterligare några värv. Vaknar definitivt upp ur min sömn när det börjar dugga.

 

In igen och tillbaka till bingen. Trodde jag. På väg dit sätter jag foten i läckaget. Hoppar på ett ben till tidningskassen och plockar upp en gammal GP och lägger den över pölen. Ivrigt anfallen av valpen som tycker krigsdansen är en rolig lek. Torkar av mig min blöta fot på tidningen innan valpen sliter bladet i stycken.

 

Passar på att smita ifrån slagfältet och kryper ner i sägnen igen. Men några uppfordrande skall får mig på andra tankar. Valpen vill leka. Det vill inte husse. Jag slänger till henne ett saftigt ben… min vänstra arm och hand och försöker somna om.

 

Om jag lyckades?

 

Oooohhaaaaaaajajajajaj… oooyyyyyyyyllllll!

 

Jag har känt en ganska lång tid att det finns brister hos både mig och Ilona som behöver åtgärdas eller åtminstone förbättras för att vi över huvud taget ska ha en chans att konkurrera. På My Dog blev det oerhört tydligt (i alla fall för mig) och jag tog då beslutet att göra ett tävlingsuppehåll. Jag vill tänka långsiktigt och att fortsätta tävla i dagsläget innebär att brister och inkonsekvens befästs ytterligare.

 

Områden med förbättringspotential:

 

Handlingssystemet

Jag är osäker på flera delar, vilket leder till inkonsekvent handling och handlingsbeslut som underminerar eller direkt förstör någon annan del i systemet. Eftersom jag inte började med Greg-systemet finns det också en del annat att jobba bort och vi brister även i grundträningen.

 

Åtgärdsplan:

• Plugga på handlingssystemet (dvd, anteckningar, artiklar m.m.)
• Lägga upp handlingsplan för att arbeta genom systemet från grunden
• Gå igenom del för del och proofa Ilonas system- och handlingsförståelse

 

Kontaktfälten

Ilona har ett jättebra beteende på träning, men tyvärr har jag i min jakt på pinnarna förra året lärt henne att vi slarvar på tävling. Utförandet av gungan är just nu under all kritik och betingar allt som oftast en femma. Beteendet på balanshindren måste vara lika både på träning och på tävling samt bli mycket mer självständigt och oberoende av min position. Här finns mycket tid att tjäna.

 

Slalom

Detta hinder är ju vår akilleshäl och det är mycket som behöver förbättras:

• Säkra ingångar från alla håll
• Ökad fart
• Större självständighet
• Genomföra hela hindret oberoende av min position
• Behärska byten tight före och efter slalom
• Ökat värde på hindret

 

Farten

Främst handlar det om att jag måste ”lära mig” att springa så fort jag kan på banan. Idag lallar jag runt i någon form av promenadtakt och pressar varken mig eller Ilona. Om min fart ökar kommer självklart även Ilonas att öka.

 

Åtgärder för ökad fart

• Handlingssäkerhet (båda)
• Hindersäkerhet (Ilona)
• Kondition (båda)
• Hög fart även på träning (båda)
• Våga satsa (jag)

 

Mental träning

• Hantera tävlingsnerverna
• Hålla fokus under långa tävlingsdagar
• Fokusera på genomförandet och inte på resultat
• Satsa istället för att köra säkert

 

Hur lång tid det tar innan vi börjar tävla på allvar igen vet jag inte, men jag hoppas till början av sommaren. Snön begränsar ju träningen en hel del, så om den inte försvinner inom överskådlig framtid, kanske det tar längre tid.

 

Trots ”tävlingsuppehållet” kommer jag antagligen att göra några starter under våren, men då enbart i träningssyfte. Vissa situationer är svåra att få till hemma på träning.

 

Beslutet har suttit långt inne och fortfarande är det svårt att få bort tankarna på vårens tävlingar. Jag älskar att tävla och det är min största morot för att träna, men jag måste tänka långsiktigt och inse att det inte finns några genvägar. Det är också oerhört belönande när all träning ger resultat… 

Ilona hamnade på en finfin 2:a plats!!! :-)



Foto: Anna Andersson

Hela listan finns här

Får se vad vi kan åstadkomma under 2010. Finns flera bra ekipage att konkurrera med redan och nya stjärnor på gång. :-)

Äntligen var det dags för tävling igen, men jag hittade aldrig den riktiga känslan och upplevde att jag var dåligt förberedd då vi knappt tränat den sista tiden på grund av all snön. Uppenbarligen hade jag också legat av mig och blev fort trött av väntandet mellan loppen och den mycket höga ljudvolymen. Det gjorde förstås inte saken bättre att vi nattsuddade innan båda tävlingsdagarna. ;-)

 

Roligt var det i alla fall och att få tävla på My Dog hade ju varit ett de mål jag i hemlighet hade under 2009. Det var spännande att köra för första gången på en sådan matta och Ilona hittade tekniken snabbt.

 

Vi långt ifrån imponerade med våra lopp och det syntes tydligt att vi är oerfarna, men det fanns många bra saker också.

 

Hoppklass 3 lördag

Vid första anblicken tyckte nog de flesta att detta var en mycket lätt bana och underskattade svårigheterna. På det stora hela gjorde vi ett bra lopp och vi kändes synkade, men jag var för tidig vid ett bakombyte vid muren och Ilona sprang förbi. Vi fortsatte banan och var diskade, men förutom missförståndet vid muren klarade vi resten.

 

Agilityklass 3 lördag

Jag var rejält trött på eftermiddagen och hade uppenbara problem att fokusera och komma ihåg banan. Det var en jätterolig och utmanande bana, men den innehöll många svårigheter som vi inte ens stött på tidigare. Vi diskade oss när jag skulle threadla Ilona förbi en tunnelingång som hon tog i alla fall. Samma väg skulle tas två gånger och när vi kom dit andra gången funkade threadlen hur fint som helst. I övrigt visade sig tröttheten och det var tyvärr mycket vimsande på den banan. Slarvade också med kontaktfälten, vilket jag hade lovat mig själv att inte göra, men tydligen försvann den planen någonstans på vägen.

 

Agilityklass 3 söndag

Ännu en rolig och svår bana som innehöll en för mig annorlunda och knepig passage kring balansen. Jag hade också bestämt mig för att det inte skulle slarvas med några kontaktfält. Dock fokuserade jag för långt fram i banan och tappade Ilona redan i starten så hon sprang förbi andra hindret. Vi fortsatte, gjorde en kass gunga och ett antal missar till. Det som var bra i loppet var superfina kontaktfält på balansen och A-hindret samt att Ilona fixade en svår slalomingång.

 

Hoppklass 3 söndag

Jag var verkligen jättetrött och hade en rejäl huvudvärk, så jag funderade på att hoppa denna klass. Jag gick banan i alla fall och bestämde mig för att starta, men jag orkade inte fokusera, så vi körde några hinder och sedan direkt ut.

 

Ilona har aldrig varit på My Dog eller något liknande ställe och jag kan intyga att hon gärna hade varit utan den upplevelsen. Givetvis tyckte hon att det var kul att få köra agility, men gillade inte miljön i övrigt och var faktisk rätt så tjurig utanför banan. Kylan utomhus och det frekventa användandet av täcke var inte heller särskilt uppskattat.

 

Blev dock glatt överraskad av att Ilona fixade underlaget så bra. För att inte ha tränat särskilt mycket den sista tiden hade Ilona mycket fin attityd på banan och klarade svårigheter vi inte ens tränat på.  

 

Överhuvudtaget var det mycket lärorikt och i kombination med några insikter jag fått under kurserna för Eva tog jag ett beslut angående oss, men mer om det kommer i ett annat inlägg.

Alla ni som har tävlat agility eller lydnad med er terrier och är medlemmar i Svenska Terrierklubben eller till dem ansluten rasklubb kan tävla om årets agility- eller lydnadsterrier. Senast den 31 januari ska resultaten vara inskickade till tävlingssekreteraren.

Se Terrierklubbens hemsida för mer info.

Vill gärna se fler foxar på listan. :-)

ALI

Större delen av årets första sex månader ägnades åt utbildningen till Allmänlydnadsinstruktör. Om jag vetat innan hur struligt och jobbigt det skulle bli med läraren, projektet m.m. hade jag hellre avstått. Nu är utbildningen genomförd och ligger bakom mig, men den bittra eftersmaken är tyvärr inte helt borta ännu.

 

Lydnadshelg – Mona Kjernholm

Klubben ordnade en lydnadshelg för instruktörerna och jag gillade verkligen Mona. Hon fick faktiskt ett litet frö att börja gro hos mig och någon gång i framtiden ska jag ge lydnaden ett försök. Om det blir med Ilona eller nästa hund vet jag inte, men tanken och lusten finns där.

 

Agilityåret

Vilket år det har varit! Jag hade aldrig vågat hoppas på att vi skulle ta oss upp i trean under 2009. Vi har ju trots allt haft en del problem med slalomen och mina idiotiska tävlingsnerver.

Slalomen började lossna i början av året vilket gjorde att jag vågade mer och fick en bättre attityd. Ilona var inte sen att hänga på och hon har fått mycket bättre tryck framåt. När vi hade kommit upp helt i tvåan i våras släppte en del prestationsångest hos mig och jag kunde fokusera mycket bättre.

 

Vi har visserligen diskat oss i mer än hälften av årets lopp, men många av diskningarna var självvalda och ibland kan en liten detalj i ett lopp vara mer värd än ett resultat. Sakta men säkert ramlade även pinnarna i tvåan in och på årets näst sista tävling knep vi de två sista, en i var klass och vi var uppflyttade till trean. Vi kommer väl i princip att försvinna i mängden av alla superekipage i klass 3, men banorna är mycket roligare och det är genom svåra banor vi kommer att utvecklas.

 

Här kommer agilityåret 2009 i siffror:

 

• Sprang totalt 60 officiella lopp
• Nollade 9 lopp = 15%
• Varav dubbelnolla och dubbelvinst i Kumla
• Tog 8 pinnar, fem i hoppklass och tre i agilityklass
• I 17 lopp hade vi fel = 29%
• Diskade oss i 33 lopp = 56%

 

För att ta mig till tävlingarna har jag åkt ca 830 mil, vilket har genererat en kostnad på ca 10 000 kronor för bensin och anmälningsavgifterna har uppgått till ca 3 300 kr. Tur att det är så jäkla kul, med tanke på hur mycket pengar man lägger på sin hobby. Har valt att inte ens ta med alla de inofficiella tävlingar jag också åkt på.

 

Jämtlandstriangeln

Karoline, Anna och jag tog oss an Jämtlandstriangeln samt några kortare dagsturer och vilken härlig upplevelse. Jag har verkligen blivit biten och jag är helt säker på att Ilona håller med mig. Vi hade lite otur med vädret och givetvis kändes det i våra ovana kroppar, men det var ändå så underbart att vara ute hela dagarna i denna vackra natur. Till och med de 14 kilona i ryggsäcken bidrog till upplevelsen.

 

Min förhoppning är att vi får till en liknande vandring under 2010, men gärna minus den förhatliga tågresan.

 

Agilityträff för foxar

Lite hastigt och lustigt fick vi organiserat en agilityträff för foxterrier på min brukshundklubb. Två dagars härlig träning och trevligt umgänge i varierande väder; ena dagen högsommarvärme och andra dagen ösregn...

 

För några ekipage avslutades träffen med tävling i Kungsbacka på lördagen. Verkligen jättekul att träffas och troligtvis blir det träff även under 2010, då förhoppningsvis ännu fler har möjlighet att vara med.

 

Handlingskurs

Var länge sedan sist, så suget efter handlingskurs var stort. Häromkring är det egentligen bara Eva som har kurs á la Greg och turligt nog skulle hon ha kurs under hösten. Jag ville fila på detaljer inför klass 3, men det visade sig att det fanns betydligt mer som hade förbättringspotential. Oj, vad jag hade blivit hemmablind. .

 

Två kurser har vi hunnit med under hösten/vintern och jag har en massa bra saker att träna på. Vädret har ju begränsat träningen en del, men snön försvinner väl någon gång. Ser fram emot nästa kurs som är på gång i början av 2010. :-)

 

Viltspår

Tack vare Karoline tog jag upp viltspårandet igen. Jag blev inspirerad av henne och Archie och innan jag visste ordet av var jag anmäld till ett rörligt prov i Skåne. Det provet blev inställt, men det dröjde inte länge innan jag bokat ett rörligt prov hemma. Trots minimal träning fixade Ilona ett 1:a pris på första försöket och klarade skottet galant.

 

Tävlingsmänniska som jag är, fick jag givetvis blodad tand och bokade snabbt ett nytt prov kommande vecka. Ytterligare ett 1:a pris var i hamn och nu behövdes bara ett ordinarie prov också. Stod som reserv på ett ordinarie i november, men tyvärr blev det inte något återbud. Den 3 december fick vi i alla fall plats på ordinarie och Ilona fixade det sista 1:a priset och således även viltspårschampionatet SE VCH. Min duktiga spårhund!

 

Sammanfattning

Det har varit ett bra år och jag är full av energi och tillförsikt inför 2010. Vet inte om vi kommer att prestera så vansinnigt mycket under kommande år, men vi ska ha roligt och utvecklas i alla fall.